Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Förlåt, men vad håller ni egentligen på med?

Det har stormat kring det svenska landslaget den senasten tiden.Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Byström kommer närmast från en roll i skidskyttelandslaget.Foto: BILDBYRÅN

Först av allt: 

Grattis till en klockren värvning, Svenska skidförbundet. Anders Byström är ett perfekt namn.

Men sedan en undran:

Vad håller ni egentligen på med på kontoret där i Falun?

Vi har väntat.

Du som är skidintresserad, jag som jobbar med ämnet - och allra mest alla åkare, vallare och tränare som levt i något slags vakuum.

Oj, vad vi har väntat.

Men så på torsdagen kom till slut beskedet. Anders Byström blir ny chef för Frida Karlsson, Charlotte Kalla och de andra i landslaget.

Vem, undrar ni?

Och jo, möjligen är Byström en doldis för många. Men i den lilla skidvärlden är Anders Byström ett lika etablerat, som välkänt och respekterat namn.

Han var förbundskapten för det svenska juniorlandslag som bland fostrade åkare som Stina Nilsson och Jonna Sundling. Han var under flera år ansvarig för det norska, stjärnfyllda, utvecklingslandslaget. Han var nu senast framgångsrik landslagschef för svenska skidskyttelandslaget.

Och även om det kanske inte har nån speciell betydelse så kan jag meddela att Anders Byström dessutom är en ytterst trevlig prick.

***

Så ja, jag tror det här kan bli en väldigt bra lösning. Dessutom är det förstås extra intressant vad Byström har med sig från sina år i hjärtat av norsk landslagsverksamhet.

Men med allt det sagt: 

Jag är verkligen inte avundsjuk på nye landslagschefen just nu.

Det finns ju ett uttryck som handlar om att ”få allt serverat på ett silverfat”. 

Det får inte Anders Byström. Han får snarare ett kaos serverat i ett sargat durkslag.

Som jag varit inne på tidigare ligger ett enormt ansvar för landslagsröran på den yttersta ledningen inom skidförbundet. Och i synnerhet förbundsdirektör Ola Strömberg.

Man kan tycka vad man vill om de ledare som Strömberg varit med och sparkat (läs Rikard Grip, Johan Sares och Jonas Peterson). En del kanske tycker att det var rätt, andra helt fel.

Det köper jag.

Men jag har däremot oerhört svårt att förstå den saktfärdighet som präglat arbetet på förbundet i Falun med att hitta nya lösningar.

Två exempel:

1) Den 10 maj 2019 sparkades Johan Sares som längdchef. Först den 17 januari 2020 presenterades ersättaren Daniel Fåhraeus.

Eller om man så vill: Efter 252 dagar.

2) Den 24 augusti 2019 tillträdde Lars Selin & Karin Ersson som landslagschefer. Men redan då med beskedet att de slutar efter säsongen. Först i dag, den 2 april, var den nye ersättaren klar.

Eller om man så vill: Efter 222 dagar.

Svenska skidförbundet må pyssla med vinteridrott. Men jo, man verkar också vara världsledande i grenen slowmotion-rekrytering.

***

Visst, jag tycker såväl Daniel Fåhraeus som Anders Byström verkar vara två ytterst stabila rekryteringar.

Problemet är förstås att under det vakuum utan långsiktiga lösningar på positionerna som längdchef och landslagschef har missnöje, sprickbildningar och allmän otydlighet växt dramatiskt.

Det påverkade till och med en av landslagets allra största (Stina Nilsson) att helt lämna längdåkningen.

Det är förstås lika onödigt som sorgligt. 

Nu är det Daniel Fåhraeus och Anders Byström som fått den otacksamma uppgiften att skapa stiltje i stormen. Jag hoppas innerligt att ni lyckas.

För det är bråttom nu.