Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Exakt så tystas ett norskt hån, Jonna

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

OBERSTDORF. Norskan Lotta Udnes Weng står precis framför mig och säger lite lätt småsarkastiskt ”det är skönt att se” Linn Svahn misslyckas.

Jag önskar att Weng vänt sig om.

För 50 meter bakom norskan passerar i samma ögonblick Jonna Sundling mållinjen som världsmästarinna.

Så tystar man ett norskt hån. Exakt så, Jonna.  

Efteråt står vi alla solkyssta, uttorkade och lätt omtumlade av en VM-premiär som ju blev så märkligt.

Å ena sidan: En fet succé.

Sverige är verkligen inte bortskämda med individuella VM-guld. Det blev inget i Seefeld 2019, det blev inget i Lahtis 2017.

Vi får i stället backa ända till VM i Falun 2015 för att matcha det Jonna Sundling bjöd sitt folk på i dag. Lägg därtill en alldeles chockerande fenomenal VM-debut för den speediga doldisen Johanna Hagström på fjärde plats.

Å andra sidan: En sting av besvikelse.

Under två säsonger har Linn Svahn härjat runt med resten av världseliten en bra bit där bakom. Men när det stora festbordet dukades upp fick en förkrossad Svahn lämna partyt bakvägen i förtid. Hon fick dessutom sällskap av Maja Dahlqvist. 

Att sedan vårt enda medaljhopp på herrsidan (Oskar Svensson) villlervallade bort sig själv i sin final gjorde inte saken direkt bättre.


Så här står vi nu med ett underbart VM-guld. Men ändå med en fadd smak av bedrövelse i munnen.


Vad som hände med Linn Svahn?

Det spekuleras att axelskadan från fallet i världscupen i Ulricehamn hämmade Svahn nu när hon maxbelastade sin kropp för första gången sedan dess.

Det är möjligt.

Det spekuleras i att det monumentala favorittryck som byggst upp under säsongen till slut blev för tungt att bära för en 21-årig VM-debutant.

Det är också möjligt.

Men man ska också lägga till att ett VM eller ett OS alltid kommer att vara något helt annat än världscup. Det tar sin tid att lära sig vad som krävs, det passar vissa åkare bättre än andra (Maiken Caspersen Falla!) - och med det i åtanke ska vi alla vara försiktiga i att vara för hård i kritiken av Linn Svahn.

Hon har alltid gått sin egen väg. I spåret, på pressträffar och i livet - nu handlar det bara för Linn Svahn att hitta tillbaka på den väg som gjorde henne till världens bästa sprinter.

Men hinner hon det redan under detta VM?

Jag vet faktiskt inte. 


Låt mig säga så här: Är det axeln som är problemet kan det här VM:et vara över för Linn Svahn tidigare än någon kunde ana.


* * *

Men vi slutar där vi börjar. För den här dagen tillhör ju förstås Jonna Sundling.

26-åringen som slog igenom med dunder & fyrverkerier redan som junior då hon sprintade hem guld i junior-VM 2014.

Men åren därefter har varit en ytterst tålamodskrävande resa för Sundling. 

Hon missade VM 2017 på grund av sjukdom, petades i sista stund från OS-truppen 2018 - och i VM 2019 fick hon bara chansen i ett lopp. Där hon bröt staven - men ändå blev fyra.

Och när hon förra våren var i kanonform och på god väg att sopa hem hela sprintcupen ställdes de två sista sprintarna in på grund av pandemin.

Så jo, Jonna Sundling har fått vänta - men aldrig gett upp.

Inför den här säsongen funderade så Sundling över sin situation, och tog sedan tre snabba beslut.

Hon bytte skidmärke. Hon bytte vallare. Hon bytte delvis kost.

Resultatet såg vi i dag.

Och det finns något väldigt vackert med historierna om de där talangerna som drabbas av en serie käftsmällar - men ändå vägrar lägga sig ner.

Jonna Sundling gav aldrig upp. I dag stod hon i stället stadigt högst upp på den där prispallen.

Som bäst i hela världen.


En stund blir nog inte mycket finare än så.

LÄS MER:
VM 2021 i Oberstdorf – allt du behöver veta 

LÄS MER: Värvades från Norge - låg bakom VM-guldet