Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Tomas Pettersson

Han gjorde allt för att pissa ner andra åkare

Johannes Dürr intervjuas av SportExpressens Ludvig Holmberg. Foto: PHILIP GADD
Johannes Dürr. Foto: GEPA PICTURES/ HARALD STEINER / GEPA PICTURES BILDBYRÅN

SEEFELD. Mannen på bilden heter Johannes Dürr. Han är 31 år och känd för två saker:

1) Han dopade sig bortom all sans och vett.

2) Han försöker nu tvätta sig själv ren genom att smeta sin smuts över resten av skidvärlden.

Vi ska inte låta denne ofattbart sorglige stackare lyckas. 

Mina kolleger Ludvig Holmberg och Philip Gadd åkte häromdagen till Innsbruck och träffade österrikaren som de senaste åren beskrivits som ”Skidvärldens mest hatade man”.

Det är en intervju ni verkligen borde läsa.

LÄS MER: Skidvärldens mest hatade träder fram 

Men ni ska göra det med vetskapen att Johannes Dürr är en desperat fuskare som togs på bar gärning med byxorna nere. Och att han sedan den stunden gjort allt han kan för att pissa ner resten av världens åkare.

Johannes Dürrs ”försvar” har hela tiden varit att han bara gjorde vad alla andra i världseliten gör. Att det inte går att konkurrera i världseliten utan att vara dopad.

Han har möjligen rätt ur en personlig synvinkel:

För ja, är du en i grunden så medioker skidåkare som Johannes Dürr så behöver du dränka dig i dopingpreparat för att ha en chans.

Och det gjorde sannerligen denne Dürr. 

Österrikaren har berättat i detalj om allt han testade i sin desperata jakt på att förvandlas sig från medelmåtta till stjärna.

Bland annat detta:

 Tillväxthormoner.

 Insulin.

 Astmamedicin.

 Blodtransfusioner.

 Epo.

Dürr har även beskrivit exakt hur och var det gick till rent praktiskt. Att han en gång fick blodtransfusion på en rastplats längs motorvägen A8 utanför München. En annan gång på en hotellparkering i Oberstdorf.

Och till slut kom framgångarna i skidspåren.

Johannes Dürr under OS i Sotji 2014. Foto: GEPA PICTURES/ ROSS BURTON / GEPA PICTURES BILDBYRÅN

Jag visste om att jag var dopad, men jag tänkte inte att jag hade ett övertag mot de andra. Jag tänkte att de gör ju samma sak”, säger Dürr i SportExpressens intervjun.

Det är ett försvar värdigt vilken treåring som helst efter dagens sandlådebråk i lekparken. Typ: ”Det var inte jag som började.

Det är också kvalificerat skitsnack.

***

Om Johannes Dürr hade haft rätt, om alla i världseliten gör precis det han gjorde, dyker ju ett par svårsmälta scenarion upp framför oss.

Som att exempelvis vår egen Charlotte Kalla skulle ha som vana att fixa ett snabbt blodbyte i baksätet på bilen parkerad utanför Strand Hotell i Sundsvall.

Eller att norskan Heidi Weng skulle göra precis samma sak på en nedsläckt parkeringsplats längs E6:an utanför hemmet i Lillehammer.

Samtidigt som Jessica Diggins testar sig igenom insulinhyllorna på drugstoren hemma i Minnestota.

Och så vidare.

Ja, ni hör ju.

Det är bara befängt.

Nej, jag tvivlar inte ett ögonblick på att det finns dopade åkare inom den här sporten. Men steget från den åsikten till att - som Johannes Dürr - smutsa ner en hel idrott med sunkiga misstankar är väldigt, väldigt långt.

* * *

Så ska vi bara glömma denne fuskare? Borsta av oss hans solkiga påståenden och gå vidare som inget hänt?

Naturligtvis inte.

Två saker i den här historien är nämligen lika allvarliga som besvärande.

* Att dopingpreparaten faktiskt till slut fungerade och gjorde österrikaren till en av världens bästa åkare.

* Att han genomförde 14 (fjorton) dopingtester med epo i kroppen utan att åka dit.

Det är fakta som borde ge världens alla dopingjägare mardrömmar om nätterna.