Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Tomas Pettersson

En makalös chans att skriva svensk historia

Se berättelsen om tre generationer inom damfotbollen
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

LYON. Som att pressen inte redan var nog på er spelare. Men ursäkta, jag måste faktiskt ändå påpeka en sak.

Ni är en seger från VM-final. En seger från en makalös chans att skriva svensk fotbollshistoria.  

Snälla, ta den chansen.

För jag är nämligen inte alls säker på att den någonsin kommer tillbaka.

Vi kliver in genom entré på ett av Lyons elegantare hotell. Skymtar ett gigantiskt poolområde på baksidan innan vi knatar uppför trappan till ett av hotellets större konferenssalar.

Så jag stiger in i salen, och...nämen hej bara...vad är nu egentligen detta?

Det som är aviserat som en vanlig svensk pressträff med tre av spelarna har plötsligt förvandlats till något helt annat. 

Det är så mycket internationell press på plats att landslagets pressavdelning tvingats införa ett helt nytt moment. Det räcker inte längre att bara svara på frågorna från oss svenska medier. 

Varje spelare får nu genomföra var sin kortare presskonferens på engelska framför ett gäng reportrar från, tja, alla möjliga länder. 

Om inte Sofia Jakobsson, Elin Rubensson och Linda Sembrant hade insett läget redan på förhand så fick de ett klart besked denna eftermiddag:

 

Ni har världens ögon på er nu.

 

Allt är naturligtvis enbart positivt. Det är precis så som det borde vara - men långt i från som det alltid varit för damfotbollen.

Vi har skrivit om det så många gånger, på så många olika sätt, de senaste veckorna - men varje dag kommer nya bevis för sportens utveckling. Hur intresset ökar globalt. Hur detta äntligen blivit en angelägenhet världen över.

Men jo, det finns en småjobbig effekt av det också.

Sverige var länge ett pionjärland, ett föredöme, en maktfaktor som låg allra längt fram i utvecklingskurvan för damfotboll.

Det är vi inte riktigt längre.

Nederländernas förbundskapten Sarina Wiegman uttryckte allt väldigt bra när hon reflekterade över hur styrkeförhållandet mellan semifinalnationerna förändrats genom åren

– Sverige var bättre förr, då dominerade de i varje mästerskap. Nu är det annorlunda. Vi har hunnit ikapp. Nu är vi jämstarka, sa Wiegman.

Precis så.

Och det gäller verkligen inte bara Nederländerna. Det finns en hel rad andra nationer som kan vittna om exakt samma utveckling.

Med andra ord: För varje år som går kommer det bara bli svårare för Sverige att hävda sig i internationella mästerskap.

 

Och därför känns kvällens semifinal så extremt betydelsefull.

 

Många av oss trodde att det redan i år kunde vara för sent för en framgång av den kaliber vi nu upplever. Att det här landslaget inte skulle ha en chans att vara med i spelet om medaljerna. 

Men den här gången har ju verkligen allt klickat in:

Inga avgörande skador eller sjukdomar.

En rad spelare som hittat toppformen samtidigt.

En lagledning som prickat in varje uttagning rätt.

En analysavdelning som läst av varje motståndare perfekt.

Och - ärligt talat - även ett hyfsat flyt med lottning och spelschema. Det var verkligen ingen nackdel för Sverige att USA, England, Frankrike och även Brasilien hamnade på den andra halvan i slutspelet.

Det är inget Sverige behöver be om ursäkt för. I stället bara inse vilken möjlighet man nu har i sin hand - och utnyttja den.

 

Om det är möjligt? Oh ja.

 

Det finns förstås en rad scenarion, ett otal parametrar, men egentligen tror jag allt är ganska enkelt:

Spelar Sverige på samma nivå som mot Tyskland i kväll så spelar man också VM-final på söndag.

Levererar mittfält och backlinje samma kvalitet på passningarna fram till Sofia Jakobsson & Stina Blackstenius väntar en guldmatch.

Lättare sagt än gjort?

Självklart.

Men det är faktiskt mer än möjligt. Det är tvärtom ytterst troligt. 

Det här laget har bara blivit bättre för varje dag som förflutit här nere i Frankrike. Det här kollektivet har allt som krävs för att släcka ner även ett lag fullt av så skickliga individualister som Nederländerna.

Så snälla, bara gör det.

 

Vi vet ju faktiskt inte när - eller ens om - den här chansen någonsin kommer tillbaka.

Henke Larssons hälsning inför VM-semifinalen