Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Tomas Pettersson

En gräns som aldrig ska passeras, Frida

Frida Karlsson kollapsade efter segern i Tour de ski.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

VAL DI FIEMME. Är klättringen uppför slalombacken i Val di Fiemme rent av farlig för åkarna?

Svaret är nej.

Däremot är det allt mer uppenbart att Frida Karlsson faktiskt är farlig för sig själv.

Men med sagt: Det är just det som är din storhet, Frida. 

Täten hade bara hunnit halvvägs in i backen innan jag insåg att något var fel. Riktigt fel.

Frida Karlsson är ju en av världens bästa på att åka uppför. Frida Karlsson borde inte ha några problem med att hänga med. Frida Karlsson borde snarare ligga först.

Men inte denna dag.

Frida Karlsson väggade in i den tuffaste vägg som finns i den här skidvärlden. Hon berättar efteråt att hon inte minns en sekund av de där sista 100 meterna innan hon föll ihop medvetslös bakom mållinjen.

Det var läskigt redan då. När läkare och bårbärare anslöt några minuter senare blev det rent otäckt. Och när det sedan ställdes upp reklamskyltar för att stoppa alla från att se vad som pågick runt Frida Karlsson var känslan ren skräck.


Det slutade lyckligt. Det brukar göra det. Men herregud vilken skrämselchock du gav oss alla i dag, Frida Karlsson.


Tre timmar senare kliver Frida Karlsson ut genom dörrarna på landslagets hotell i Cavalese.

Blek om nosen är möjligen det bästa uttrycket för att beskriva 23-åringen. Men ändå hela tiden nära till ett lite blekt leende.

– Jag blev också rädd, säger Frida Karlsson.

Mmm, det var en känsla vi nog alla delade under de där minuterna uppe på Alpe Cermis.

Men vi vet också att det här inte var första gången (minns OS i Peking). Vi vet att Frida Karlsson tillsammans med Marcus Hellner är de två skidstjärnor vi haft de senaste åren med denna alldeles speciella egenskap.

Mer exakt: Egenskapen att pressa sig långt förbi den gräns där alla vi andra hissar nödflagg och ger upp.

– Jo, det är en speciell råhet Frida har, säger den norske damtränaren Stig Rune Kveen.

Kan den till och vara skadlig?

– Elitidrott är inte hälsosamt, säger Kveen kort.

Det har norrmannen alldeles rätt i. Och även om det här nu slutade okej, även om Frida Karlsson står här framför mig och reflekterar rätt sunt om det hon utsätter sin kropp för, så ska vi inte bara pusta ut och gå vidare.

Det säger ju sig själv: Att plåga sig själv till medvetslöshet kan aldrig vara bra för din kropp. Det är en gräns som aldrig ska passeras.


För man vet ju aldrig riktigt vad priset blir.


Under OS i Peking hämtade sig aldrig Frida Karlsson efter den smäll hon gav sin egen kropp under den första distansen.

Hur länge det tar att återhämta sig från dagens kollaps vet vare sig du, jag eller Frida Karlsson själv just nu.

– Ibland frågar man sig själv om det är värt det, men... hon ser ju inga spärrar, säger Fridas personlige tränare Per Nilsson till mig när vi ses på berget ett tag efter kollapsen.

Nä, hon gör ju inte det. Och det är därför Frida Karlsson ändå lyckades vinna Tour de ski trots att hennes kropp egentligen redan stängt ner. Det är på ett sätt imponerande, på ett annat sätt högst skrämmande.

Är det värt det?

Frågan kan bara Frida Karlsson själv svara på. Men någonstans önskar jag faktiskt att även Frida Karlsson hittar sina spärrar i framtiden.


För så här är det: Vare sig Frida Karlsson - eller vi andra - mår bra av att uppleva något så fasanfullt igen.



LÄS MER. Barndomsvännerna berättar: ”Frida ville vara Charlotte Kalla”


Skidsnack: Calle Halfvarsson tvingas fira mot sin vilja