Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

En blågul käftsmäll – vad säger du nu, Emil?

Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Foto: ALESSANDRO TROVATI / AP TT NYHETSBYRÅN

VAL DI FIEMME. Jag började dagen här i Italien med att läsa en intervju med norrmannen Emil Iversen.

Vad han sa? 

Det är skrämmande hur dåliga de svenska herrarna är. De blir bara sämre för varje år.”

Tja, vad säger du nu då, Emil?

Först vrålar speakern ”It's  Svezia, Svezia, Svezia!” när Linn Svahn, Maja Dahlqvist och Emma Ribom på rad glider in över mållinjen.

Men det var alltså inte nog med det.

Bara några minuter senare avslutar Oskar Svensson en katt-och-råtta-lek med Bolsjunov, Pellegrino & Co på krönet, kastar sig i väg i exakt rätt tiondels sekund - och håller undan ända in över mållinjen.

SVEZIA!”, skriker samma speaker nu en oktav högre.

Det är förstås något oerhört mäktigt med att Sverige - än en gång - tar en trippel i en damsprint.

Men den här dagen får ni ursäkta, mina damer - den här dagen smäller faktiskt Oskar Svenssons seger ännu högre.

För herrejösses vad vi har väntat på det här.

***

Tajmingen var också utsökt. Samma dag som den norske citatmaskinen Emil Iversen tog all ära och heder av svensk herråkning i en intervju med Dagbladet svarar alltså Oskar Svensson på det ultimata sättet:

Med en gyllene, blågul, käftsmäll.

Det går nog inte att överskatta vad segern betyder för det här utskällda landslaget i allmänhet och Oskar Svensson i synnerhet.

Svensson själv har alltid varit en liten gåta för mig. Killen med en otrolig högstanivå (minns OS-finalen i Pyeongchang!) - men med ofta obegripligt lång tid mellan sina absoluta formtoppar.

Men till slut föll alla bitar på plats. En perfekt bana, ett perfekt taktiskt upplägg med hjälp av gamle sprinthjälten Teodor Peterson - och perfekta skidor.

Och plötsligt fick Oskar Svensson kliva upp på den där världscuppallen han borde fått stiga upp på långt tidigare.

Att sedan sprintbanan här i Val di Fiemme förmodligen är det närmaste vi kommer VM-banan i Oberstdorf gör ju inte direkt segern mindre spännande.

Om jag säger så här: Det skulle inte direkt göra ont om Oskar Svensson läxar upp Emil Iversen rejält där i Oberstdorf.

***

Nästan mest rörande var det att se den kollektiva glädjeyran efter finalerna. Först den ENORMA glädjen direkt efter damloppet - koncentrerad runt en tårsprutande Emma Ribom efter hennes första pallplats.

När sedan Oskar Svensson spurtade över mållinjen var redan klubbkompisen Maja Dahlqvist på plats med stora famnen, Linn Svahn avbröt en NRK-intervju och galopperade i väg till samma målfålla - och en bit där bakom steg ett vrål av lycka upp från det svenska vallateamet.

Nej, jag har inte mått bättre här på skidstadion Val di Fiemme sedan Johan Olsson vann den där femmilen 2013.

Ändå kunde det faktiskt ha blivit ännu lite bättre.

Hur?

Men lite mer osvensk smartness.

För så här är det: Ser vi till Tour de ski i stort så handlar väldigt, väldigt mycket om Ebba Andersson.

Det är hon som är enda svensk som har en liten chans att vinna Tour de ski. Det var hon som behövde all hjälp hon kunde få i dag.

Fick hon det? Inte riktigt.

***

Det fanns ju ett gyllene tillfälle efter kvalet på morgonen. Tourledaren Jessie Diggins hamnade i läget att hon skulle välja kvartsfinalheat som en av de allra första åkarna.

Med andra ord:

De svenska sprintstjärnorna hade möjlighet att välja efter Diggins. Och det rent Ebba-taktiska hade varit om de valt Diggins heat - och förhoppningsvis sedan slå ut henne redan i kvarten.

Och ja, Maja Dahlqvist gjorde precis det valet. Men inte de andra.

– Vi hade diskuterat det här, vi hade väckt frågan - men samtidigt måste alla tjejer få välja utifrån sin egen situation, säger damtränaren Stefan Thomson.

Det är ju fint. Korrekt. Juste. Och väldigt, väldigt svenskt.

Men jag hade ärligt talat gärna sett till exempel även Linn Svahn välja Diggins heat - för då kunde amerikanskans tävlingsdag tagit slut redan där. Och avståndet mellan Diggins och Ebba Andersson hade varit mindre i morgon.

Nåja.

Det är förstås en petitess en dag som denna. Nu njuter vi i stället av det vi just fått uppleva, och minns det där sanslösa vrålen av glädje när Oskar Svensson korsade mållinjen.

Hördes det ända hem till Emil Iversen där uppe i Meråker?
Låt oss hoppas det.


Skidsnack: Galna videon efter skrällen: ”Lite läskigt”