Norge tar emot oss med krispig kyla, bedövande vackra vinterlandskap - och ett akut larm om världens största omikron-utbrott i Oslo.
Nåja. Tur att vi ändå är 19 mil bort här i Lillehammer.
Men jo, det finns något som är sjukt här också. Presskonferensen med Johannes Hösflot Kläbo på fredagseftermiddagen visade med all tydlighet att allt verkligen inte är riktigt friskt i norsk längdåkning.
Och allra sämst mår Johannes Hösflot Kläbo som huvudperson i den febriga norska såpan vi kan kalla Viaplay-gate..
25-åringen slog något slags inofficiellt världsrekord i orden ”inga kommentarer” under de 10 minuter presskonferensen pågick. Och för varje gång såg Kläbo allt mer bedrövad, sorgsen och desillusionerad ut.
Inte så konstigt. Det är väl så det blir när du blir överkörd av ditt eget förbund och sedan tvingas upp på ett podium utan att få säga vad du egentligen tänker.
Själv tänker jag så här: Det är bara en fråga om tid innan nu Kläbo kommer att bryta sig ur det norska landslaget.
Och tvekar Johannes Hösflot Kläbo om hur det ska gå till är det bara att han gör en stoppsladd vid Charlotte Kalla på stadion under helgen och tar ett snack.
Kallas val att lämna landslaget under två säsonger blev ett lyft för den svenska stjärnans karriär.
Det är några år sedan. Nu är Charlotte Kalla på plats i Lillehammer för att på lördags göra sin 258:e (tvåhundrafemtioåttonde!) världscupstart.
Och den här blir speciell.
För så här är det:
Sedan Charlotte Kalla debuterade i landslaget våren 2006 har hon åkt 38 stafetter för Sverige i OS, VM och världscupen (och alltid i förstalaget) enligt Internationella skidförbundets egen statistik.
De tre stafetter Kalla missat har berott på att hon varit sjuk eller helt enkelt inte på plats.
Men nu är läget plötsligt ett helt annat.
På söndag är det stafett i Lillehammer. Charlotte Kalla är på plats. Charlotte Kalla är tillgänglig.
Men platsar hon?
Efter det vi såg i Ruka förra helgen är svaret nej. Lördagens blygsamma 23:e plats kan delvis förklaras med dubbla stavbyten, men bara 20:e bästa tid i söndagens jaktstart känns mer jobbig att hitta orsaken till.
Samtidigt:
✔ Frida Karlsson piskade upp självaste Therese Johaug.
✔ Ebba Andersson höll ytterst stabil toppnivå.
✔ Moa Olsson hade tredje bästa tid i jaktstarten och är i sitt livs form.
...och så en sak till: Nu har försäsongens succéåkare Emma Ribom anslutit till landslaget här i Lillehammer.
Den kvartetten är också mitt stafettlag när jag skriver de här raderna på torsdagskvällen. Det borde även vara landslagschefs Anders Byströms lag.
Och det skulle i så fall innebära att en 15 år lång svit bryts för Charlotte Kalla på söndag om hon inte tas ut i Sveriges förstalag.
Men...nä, jag hoppas verkligen inte att det blir så.
För innan laget tas ut väntar lördagens distanslopp för 34-åringen som gjort mer för svensk längdåkning än någon annan på 2000-talet.
Inte minst när det handlar om stafetter.
På lördag har Charlotte Kalla chansen att visa sin klass. Visa att hon hör hemma i söndagens världscupstafett i Sveriges förstalag. Visa att hon definitivt också är ett namn för stafetten i OS i februari.
För tänk: Skulle Charlotte Kalla vara med om att vinna ett stafettguld i Peking blir hon tidernas främste svenske vinterolympier.
Det vill jag hemskt gärna få uppleva.
Så var snäll och ta nu chansen, Kalla. Och försvara din magiska historia.