Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Tomas Pettersson

Det här håller på att barka helt åt helsicke

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

RUKA. Ännu en svensk succédag.

Ännu en norsk succédag.

Och jodå, på var sin sida av gränsen kan vi ett tag till njuta i fulla muggar av det som pågå. Men sedan är det dags att vidga perspektivet.

Och inse att det här är på väg att barka helt åt helsicke.

Den sista kurvan in på målrakan i Ruka är kantad av en rad flaggor från olika nationer. På alla skyltar, startlistor och logotyper står det klart och tydligt att det är en världscup som avgörs här.

Men vad är det egentligen för en värld?

Sanningen är dessvärre att skidvärlden aldrig känts mindre än under dessa dagar i norra Finland. 

Vi kan väl kika på resultaten så här långt  efter två tävlingsdagar av säsongen 2022-2023:

Sprint damer: 1) Sverige, 2) Sverige, 3) Norge.

Sprint herrar: 1) Norge, 2) Norge, 3) Norge.

10 km damer: 1) Sverige, 2) Sverige, 3) Tyskland.

10 km herrar: 1) Norge, 2) Norge, 3) Norge. 

En idrottsvärld som totalt domineras av ...tja, två nationer är inte mycket att skryta med. Framför allt inget som befolkningen på klotets övriga 193 nationer till slut bryr sig ett smack om.

Och det är dit längdåkningen är på väg.


Ämnet är inget som vare sig svenska eller norska landslagsledare tycker är speciellt kul att prata om just nu.

I stället gör de ofta allt de kan för att försöka gräva fram lite internationell ljuspunkter i mörkret.

– Det var väldigt kul i dag att ett par tyskar börjar visa tänderna, säger till exempel norske herrtränaren Arild Monsen. 

Vad han syftar på? Joseph Brügger på åttonde plats och Fredrich Moch på 15:e plats.

– Vi såg ju i går att Tjeckien hade en bra tjej i sprinten, säger till exempel den svenska landslagschefen Anders Byström.

Vad han syftar på? Tereza Beranova på sjunde plats.

Men självklart är det inte Sverige eller Norge som gör något fel. Snarare gör de allt så bra att resten av skidnationerna inte hänger med.

Och för en sport som redan sliter med vikande tv-siffror, ekonomiskt plågade arrangörsorter och ofta minimal publik på plats är det som nu pågår närmast en mardröm på längre sikt.

Så vi får nog alla be en stilla bön för att åkare som finske Iivo Niskanen, amerikanske Jessi Diggins, franske Lucas Chanavat, österrikiska Teresa Stadlober, italienske Federico Pellegrini och schweziska Nadine Fähndrich hittar tillbaka till prispallsnivå snarast.

Men samtidigt: I Norge och Sverige har vi det förbannat kul.


Det var helt underbart att följa duellen mellan Ebba Andersson och Frida Karlsson från första till sista stavtag.

Det var länge nästan lika rafflande att se Calle Halfvarsson & William Poromaas försök att utmana den norska övermakten.

Och det var framför allt rent förbluffande att beskåda Johannes Hösflots Kläbos andra runda under milloppet. Ren och skär utklassning. En makalös uppvisning av världens bäste åkare.

Och möjligen upplevde vi även ett medicinskt mirakel. Det är ju ändå bara en dryg vecka samme Kläbo påstod att det fanns risk för att hans lårskada kunde tvinga honom att ställa in hela säsongen.

Jo, tjena.

Eller som Calle Halfvarsson med syrligt tonläge säger i intervjuzonen efter loppet:

– De behöver nog inte köra ut honom med rullstol härifrån i dag i alla fall.

Spot on, som det brukar heta.

Skidsnack: Mannen som chockar hela Ruka