Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tomas Pettersson

Det här är faktiskt smått sinnessjukt

Foto: KIMMO BRANDT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

RUKA. Tre svenskor på pallen.

Tre norrmän på pallen.

Möjligen är det exakt en sån här dag som får resten av världen att suckande stänga av tv:n, muttra över en stendöd idrott, och göra något roligare som att gå ut med soporna i stället.

Då får de väl göra det. 

Själv tänker jag bara gotta mig i det faktum att världens bästa landslag är svenskt. 

Den nye landslagschefen Anders Byström lutar sig mot staketet exakt två meter framför vårt lilla bås i intervjuzonen.

Byström drar lite i munskyddet innan han säger:

– Det är ju lite synd. Jag trodde nog att vi skulle ha en tjej till i finalen i dag.

Eh, okej?

Här har alltså inte bara Linn Svahn just vunnit, Maja Dahlqvist slutat tvåa och Jonna Sundling tagit tredjeplatsen. Strax där bakom slutade dessutom 22-åriga Emma Ribom sexa i sitt livs första världscupfinal.

Ändå verkar Anders Byström inte helt totalt nöjd.

– Nja, Moa (Lundgren) var ju så bra i dag att hon också kunde ha tagit en finalplats.

Det har han i och för sig rätt i. Hade inte en slovenskan Ana Marija Lampic gjort ett hårresande spårbyte framför Lundgren i semifinalen kunde mycket väl Umeå-Expressen tagit sig hela vägen.

Men det är förstås smått sinnesjukt att det ens är något vi står och pratar om efter maktdemonstrationen Byström, jag och ni där hemma just upplevt.

Märkligast av allt: Man är ju inte det minsta förvånad.


För så här är det faktiskt:

Hur än jag river mitt lätt grånande hår kommer jag inte på en enda säsongsstart när det sett bättre ut för svensk damåkning.

Sprint?

Överlägset världsbäst. En vacker helg i en nära framtid kan Anders Byström till och med få räkna in samtliga sex startande i en final som sina åkare.

Distans?

Ingen tvivlar väl på att Frida Karlsson & Ebba Andersson kommer att samla på sig pallplatser genom vintern. Ingen kan heller tvivla på att de ändå bara är i början av sina karriärer.

Men redan nu är de så bra att det kommer att bli extremt rafflande att se om någon av dem kan plocka ner Therese Johaug i helgen.

Och snäppet bakom utvecklas Emma Ribom lika snabbt som säkert till en åkare av yppersta världsklass. Och hemma i Sundsvall finns ett hyfsat sparkapital i form av Charlotte Kalla, landets mest merittyngda distansdam genom alla tider.

Men visst, för det där gänget som hellre sorterar soporna än ser på längdåkning ska vi verkligen hoppas att fler nationer än Sverige & Norge leker hem allt.

Och ja, det är bara att titta på resultatlistorna från de senaste årens junior-VM för att få hopp om det. 

Men det kommer nog att ta några år till. Och en sak känns hyfsat säker just nu på damsidan: 

De åren tillhör Sverige.


* * * 

Till sist. Det är fascinerande att tänka tillbaka bara ett år i tiden. Då det var Stina Nilsson som var den vi pratade om direkt det var dags för en sprinttävling i världscupen.  

Stina Nilsson var världens bästa sprinter. Hon valde ändå att byta sport och är nu skidskyttevärldens mest spännande nykomling. 

Så hur börjar då den första säsongen utan Stina Nilsson i längdlandslaget?

Med en svensk sprinttrippel.

Jo. Det känns nästan orättvist mot er andra.


LÄS MER: Linn Svahn: ”Blev triggad av hans meddelande” 

LÄS MER: Världscupen i längdskidor – allt du behöver veta