Tomas Pettersson
Det är tretton år sedan jag började följa det här landslaget för Expressens räkning och en sak är odiskutabel:
Jag har aldrig upplevt något liknande.
Visst, det stormade en del när norrmannen Inge Bråten var förbundskapten. Jodå, det var turbulent när Gunde Svan tog över som landslagschef. Hyfsat rörigt under Ulf Karlssons korta sejour.
Men de senaste åren har det - med några mindre undantag - varit ytterst stillsamt runt landslaget och dess organisation.
Så kom våren 2019.
Och allt blev till kaos.
En organisation som tidigare känts lika stabil som en granitvägg började plötsligt krackelera lite här och där.
Vi kan väl titta lite närmare på sprickbildningen:
✔ Jonas Peterson vs förbundsledningen
Den nye landslagschefen fick 143 dagar på sin nya tjänst. Men efter att (alltför) tydligt tagit åkarnas parti mot övriga delar av verksamheten (läs vallateam, fysioteam, ledning) sparkades Peterson.
✔ Åkarna vs förbundsledningen
Aldrig har jag så öppet hört Charlotte Kalla ifrågasätta ett beslut från förbundet som efter sparkandet av Jonas Peterson. Och Kalla har efter det fått stöd för sina åsikter från flera andra landslagsåkare.
✔ Åkarna vs vallateamet
Exakt vad allt grundas i här är mer oklart. Men klart är att åkarna framfört en del önskemål om förändringar till Jonas Peterson - som han sedan förde vidare. Och allt blev plötsligt infekterat.
...och så till sist:
✔ Johan Sares vs Rikard Grip
I onsdags avslöjade SportExpressen att Rikard Grip inte alls lämnade sin tjänst som landslagschef frivilligt, utan sparkades efter ett kort möte med dåvarande längdchefen Johan Sares. Allt tystades ner utåt. Men internt på förbundet väckte beslutet starka känslor, och satte sedan igång hela chefskarusellen.
Ja, ni ser ju.
Det är i ett sånt här läge det verkligen behövs en stark längdchef för att täta alla sprickor lika snabbt som effektivt.
Bara ett problem: Det finns ingen.
I onsdags morse lade Svenska skidförbundet ut en annons om att de letar efter en ny längdchef/landslagschef.
Det är alltså exakt fyra månader och 15 dagar efter att Johan Sares meddelade att han slutar som längdchef.
Eller om man så vill: Bara två månader före världscuppremiären.
Just nu har förbundsdirektören Ola Strömberg även tagit på sig rollen som tillförordnad längdchef. Han säger själv att han hoppas att de ska ha tillsatt den ordinarie tjänsten ”under våren”.
Nej, man ska inte stressa när det handlar om att tillsätta nyckelpositioner i en organisation.
Men jo, det finns förstås gränser.
Och den här känns redan passerad.
* * *
Så vad betyder en sommar av förbundskaos för Frida Karlsson, Stina Nilsson och de andra åkarna?
På kort sikt förmodligen mindre än vad man kan tro.
Åkarna och deras tränare gör som de alltid gjort. Skapar sitt träningsschema, kliver in i sin träningsbubbla - och bara kör.
Och ja, jag är fullständigt om att det svenska damlandslaget kommer att överglänsa det norska i vinter.
Men på längre sikt är läget ett helt annat.
Utan en stabil organisation kommer nya problem att ständigt dyka upp. Åkarna kommer inte att få det lugn och trygghet de behöver. Sponsorer kan börja tveka att pumpa in de så nödvändiga miljonerna.
Och det skulle vara rent förödande.
Så egentligen är allt enkelt:
Tiden är här för Ola Strömberg och resten av ledningen att visa samma världsklass som Charlotte Kalla & Co håller. Ta steget upp på fastare mark. Och lämna den sviktande isen bakom sig.
Om inte? Då rämnar till slut allt.