Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Vi kan faktiskt inte ha det så här längre

Foto: LUKAS BARTH-TUTTAS / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: RODRIGO JIMENEZ / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Mästarnas cup har nått halvvägs och det första jag tänker på är att det kanske är läge att byta namn på Lennart Johanssons skapelse. 

Champions League, Europas mästarlag mot varandra. 

Må bästa mästare vinnare.

Det är klart att det blir lite smärtsamt för alla som gillar att märka på ord när det bara är fem mästare kvar av sexton lag. Samtliga lag kommer från Europas fem största ligor.

Det var inte riktigt så här Lennart tänkte en gång i tiden. 

Krafterna som just nu styr det internationella cupspelet (och inte bara) har länge velat få till en superliga. I takt med att de största och rikaste blir ännu större och ännu rikare ökar gapet till ligakonkurrenter, och som vi har sett under 2000-talet även avståndet mellan de största ligorna och de andra. 

I min värld är snacket om en superliga med de bästa klubbarna lite som när man på 80-talet förutspådde flygande bilar. Fotbollen må förändras ständigt men att man skulle rucka på det mest traditionella vi har, de inhemska ligorna, är ju bara att glömma. 

***

Vad det gäller Champions League och Europa League finns dock saker att förändra. 

Nu är jag sannerligen ingen Lennart Johansson men tillräckligt klarsynt för att se att detta inte kommer hålla. Champions League är numera, med några få undantag varje år, till för de rikaste. Alla andra är turister som förutom det häftiga med att ge supportrarna några drömska matcher mot lagen och superstjärnorna man normalt bara ser på tv kan tjäna en rejäl hacka. Nu har Uefa gjort om Europa League och de kan kalla det för vad de vill men handlar rent krasst är det en A-variant och en B-variant. 

Kanske borde man göra något liknande med Champions League?

I grunden är det kanske emot väldigt många fotbollsprinciper men när nästan hälften av lagen är uträknade innan gruppspelet ens har dragit i gång måste ju något ske.

Höstarna kan inte bara handla om de största lagens positionering och Ronaldos och Messis jakt på nya rekord. Det måste finnas nerv, dramatik och spänning. 

***

I Sanktan nivåindelar man ungdomslagen för att få till jämnare matcher. Kanske är det dags för en liknande nivåindelning av Champions League för så här kan vi faktiskt inte fortsätta.

Som fotbollskrönikör ombeds man ofta ranka och tippa utgångar av matcher och turneringar. När jag nu blickar på lagen som tagit sig vidare till finalfasen känner jag dock större ovisshet än på länge. Det är så klart enkelt för alla att plocka ut en vinnare bland giganterna; Real, City, Liverpool, Juventus, Bayern och PSG. 

Klart man får feeling för PSG, mindre för City som går trögt i ligan. Men är det någonting jag lärt mig så är det att höstform spelar väldigt lite roll när det börjar blomma nere på kontinenten. 

Om någon frågar mig nu så säger jag att Paris Sanit-Germain vinner hela skiten

Men direkt när jag skrivit den meningen ser fyra skador på nyckelspelare i slutet av februari samtidigt som typ Atalanta gör sitt livs match, och så var den franska sagan över igen. En sak är dock klar; det är nu det börjar. 

Turisterna har åkt hem.

Nu börjar de rikas strid om titeln.