Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Vem är man – om man dömer Haaland för det?

Haaland i den omtalade intervjunFoto: Viasat.
Foto: FRIEDEMANN VOGEL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Vecka två av Bundesliga post uppehållet är i gång och världen ter sig fortsatt splittrad och fri från nyanser. 

Själv tycker jag att coronaversionen av toppfotbollen ska fortsätta belysa supportrarnas enorma betydelse samtidigt som jag självklart är glad över att bollarna rullar igen.

Annars har ju reaktionerna efter förra helgens omgång gått isär ganska rejält. För vissa räcker det med hög teknisk nivå på spelet för att stilla all abstinens. 

En del förstår inte ens att man kastar ljus på kulturen som på många sätt gjort fotbollen till världens största sport. Den andra extremen tycker att fotboll utan publik är så värdelöst att de hellre ser klubbar gå i konkurs i väntan på att vi kan fylla våra läktare till bredden igen, något som inte lär ske innan vi är inne i 2021. 

Hur många virtuella biljetter klarar ni av att köpa egentligen?

Jag kommer aldrig vänja mig vid det här

Jag kommer aldrig vänja mig även om jag inte hade några problem med att se fulla 90 minuter av Wolfsburg vs Borussia Dortmund den här helgen. 

Det var till och med relativt njutbart. Man får tänka lite annorlunda så just den här matchen försökte jag fokusera på Borussia Dortmunds triggers i possessionspelet. 

R e l a t i v t njutbart skrev jag och jag ska verkligen inte plåga er med mina amatöranalyser av spelet. 

Däremot fastnade jag på Erling Braut Haalands spel utan boll och började tänka på omvärldens syn på norrmannen. Han rör inte många bollar mot Wolfsburg men hittar hela tiden ytor att hota i och motrörelser som kräver ständig uppsyn och aktivitet hos försvarande lag. 

Det räcker med en tiondels koncentrationstapp och plötsligt är Haaland på väg mot nästa mål i karriären. Där finns så klart styrkan och tekniken, de kliniska avsluten och den ständiga törsten efter nätrassel, men en dag som denna då målen för en gång skull inte kom får man imponeras över arbetskapaciteten och förmågan att alltid synas. 

Vem är man om man dömer Haaland på det?

Vilken otrolig referenspunkt han är och vilken tillgång för Dortmund. Ta till exempel Mario Balotelli som ett exempel på en allt för statisk anfallare som bara lever på talang. Det är ingen slump att Balotelli inte lyckas bättre eftersom han inte är beredd att göra jobbet, varje match, som krävs för att målen till slut ska börja ramla in. 

Haaland lämnar ingenting åt slumpen och även om han ibland viftar lite missnöjt med armarna när medspelarna väljer andra alternativ än honom så fortsätter han gnugga. Ungdomar borde kolla och inspireras, inte bara av målen, men hans förmåga att alltid vara påkopplad och aktiv. 

Norrmannen slappnar aldrig av vilket gör att han måste vara ett rent helvete för motståndarförsvaren att ha koll på i 90 minuter.

Finns det någon del av fotbollen som jag kan vara utan så är det folks eviga dömande av personerna bakom fotbollsspelaren. 

Haaland sägs vara en dryg jävel eftersom han svarar kort och ibland nonchalant på reportrarnas frågor. Han är alltså en nittonårig supertalang som har gjort dundersuccé, på planen. 

Vem är man om man dömer personen på några få minuters svar – och om vi ska vara helt ärliga – på ofta ganska usla frågor? 

Ibland tycker även jag att man bara ska fokusera på vad som sker innanför linjerna. När det gäller Haaland önskar jag att fler gjorde det.