Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Nu är han inskriven i Reals historia för alltid

Real Madrid slog Barcelona i stormötet i La Liga och tog över serieledningen. Så här sa Zinedine Zidane efter matchen.
Foto: JUANJO MARTIN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: JUANJO MARTIN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Samtidigt som coronavirusets mörker lamslagit delar av den europeiska fotbollen och nu hotar både återstående del av klubblagssäsongen och sommarens EM lös El Clasico till slut upp fotbollshimlen.

Meningarna kommer säkert att gå isär när matchen bryts ner på de spanska kaffebarerna på måndagsmorgonen om huruvida det lös om den här matchen eller inte, men jag älskade allt med drabbningen på Santiago Bernabeus väldränerade matta.

Det var tufft, slarvigt, grinigt och så där underbart derbyjävligt. När alla verkade förvänta sig stor fotbollskonst svarade Barcelona och Real Madrid med vad som i alla fall såg ut som nervositet. Det är lätt att förstå, framför allt ur ett Madrid-perspektiv.

Hemmalaget hade på något märkligt sätt lyckats slå knut på sig själva under februari och anlände till matchen som ett lag i kris, med krav och utan krut.

Det som för en månad sedan spåddes bli en matchboll för Real Madrid stor som ett hus var i stället Barcelonas. Då gäller det att våga utnyttja läget, trycka in smashen, annars säger historien att risken är stor att chansen inte dyker upp igen. 

Barcelonas matchplan att dra ner på tempot initialt förstördes ju längre matchen led av derbykaraktären. Efter ett par stora chanser var under den första halvleken växte hemmalagets självförtroende och med Bernabeu i ryggen fylldes de vita kruttunnorna. 

De blev aldrig överlägsna, kanske inte ens bättre än Barcelona, men matchen föll dem mer i smaken och när det är tätt och hårt kan det räcka långt.

Eftersom alla tjatar om Vinicius Juniors så kallade slutprodukt, och det har de så klart rätt i att göra, så var det uppfriskande nog han som avgjorde El Clasico och såg till att Real Madrid lämnade kriscentret och satte sig i pole position i La Liga igen. 

Uppfriskande? Jag tycker det eftersom vi trots allt har att göra med en nittonårig supertalang som fortfarande försöker tar sig ur sin vagga. 

Att avgöra ett El Clasico är få förunnat och något många betydligt mer erfarna spelare på planen aldrig kommit nära. Oavsett var brassens karriär tar vägen är han nu inskriven i Real Madrids fotbollshistoria. Med tanke på förutsättningarna och den bedrövliga månaden i ryggen kan Vinicius Juniors mål mycket väl komma att få massiv betydelse för marängerna. 

Matchen avslutades utan något större drama. Inhopparen Mariano Dias, planens mest anonyma spelare, rullade in 2-0 till hemmalaget precis innan slutvisslan ljöd. 

Real Madrid har puls igen. Ligan är deras att förlora igen. Kanske kan självförtroendet från segern hjälpa dem att resa sig i Champions League igen. Och mitt i mörkret från viruset fick vi tillbaka, om än tillfälligt, lite ljus på fotbollen igen. 

Barcelona förlorade El Clasico mot Real Madrid på söndagen och tappade samtidigt serieledningen. Tränaren Quique Setien lovar att laget kommer att resa sig.