Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Något har nu hänt i den italienska huvudstaden

Foto: RENATO OLIMPIO/IPA/SHUTTERSTOCK / RENATO OLIMPIO/IPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: RENATO OLIMPIO/IPA/SHUTTERSTOCK / RENATO OLIMPIO/IPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: RENATO OLIMPIO/IPA/SHUTTERSTOCK / RENATO OLIMPIO/IPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: MASSIMO INSABATO/SHUTTERSTOCK / MASSIMO INSABATO/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Det fanns ingen tid för den svenska calcio-publiken att njuta av Riccardo Gagliolos och Dejan Kulusevskis mål från 15-matcherna innan helgens stora derby drog i gång. 

Något har hänt i den italienska huvudstaden den här säsongen. 

De senaste åren har det mesta handlat om missnöjda supportrar och deras protestaktioner mot allt och alla. Rivaliteten har hamnat i skymundan av missnöje, framför allt mot ägare och myndigheter. 

Den här veckan var dock annorlunda. 

Hatet var tillbaka, men framför allt optimismen runt lagen. Romas portugisiska tränare pratade om sitt Roma som en vildhäst, en mustang, som skulle spela frustande och orädd. Samtidigt kände Simone Inzaghi scudetto-doft efter en makalös säsong så här långt. 

 

Som om den eviga rivaliteten och den nyvunna ljusa livssynen i huvudstaden inte var nog som känslogrund kastades Niccolo Zaniolos tragiska knäskada in som eld på san bucan. Lazio-supportrarna mindes Roma-legendaren Francesco ”Kawasaki” Roccas karriär. 

Han var en passionerad Roma-supportrer som förverkligade pojkdrömmen om att spela för klubben i hans hjärta, men en rad knäskador satte stopp för den lysande karriären. 

”Zaniolo som Rocca - Romas halta” stod det på banderollen utanför Romas träningsanläggning Trigoria. Avskyvärt och smaklöst så klart och om det var högrisk innan, så slog nu alla alarmklockor hos Roms poliskår. 

Att Zaniolo under söndagen fick en signerad specialutgåva av bibeln i handen av påven verkade inte kyla bloden. Det var derby della capitale igen, så som vi minns det en gång i tiden: maxat med hat, fyllt av sportslig prestige och äntligen fanns säsongsmål värdiga de stolta klubbarna från huvudstaden. 

 

Italienarna har ofta varit bra på att elda i gång stormatcherna med stora ord och löften, men inte alltid har spelet på planen levt upp till de uppblåsta förväntningarna. På söndagskvällen var det annorlunda på Stadio Olimpico. Det var på riktigt igen, och framför allt var det var Fonsecas vildhäst som skenade i väg. 

Efter en sprakande första halvlek hade Edin Dzekos ledningsmål kvitterats av Lazio-mittbacken Francesco Acerbi. Någonstans trodde jag att den där scudettos-doften som Inzaghi hade pratat om skulle få fart på Lazio i den andra halvleken, men Roma fortsatte att dominera spelet samtidigt som de ljusblå satsade allt på kontringar. Har man hela Europas hetaste målskytt i laget som dessutom trivs med ytor behöver det så klart inte vara en dålig taktik. 

Detta var dock inte Ciro Immobiles stora kväll. Efter att VAR hade korrigerat bort en straff för Roma och Thomas Strakosha storspelat mellan stolparna slutade huvudstadsderbyt oavgjort. Utan hjältar den gången. Det hindrar dock inte den utsökta eftersmaken som nu smeker gomseglet efter matchen. Precis alla ingredienser fanns under den gångna derbyveckan för att konstatera att fotbollen lever igen i Rom. 

Det här var kvällen då Rom återigen blev hela Italiens fotbollshuvudstad igen. 

Det var på tiden.