Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Milan har fortfarande flera berg att bestiga

Foto: WWW.IMAGEPHOTOAGENCY.IT.... VIA WWW.IMAGO-IMAGES.DE / IMAGO IMAGES/GRIBAUDI/IMAGEPHOTO WWW.IMAGO-IMAGES.
Foto: ANTONIO CALANNI / AP TT NYHETSBYRÅN

På San Siro har entusiasmen återfunnits.

Det som enligt många var en symbolisk värvning har visat sig vara den sportsligt viktigaste på flera år.

Milan har efter sju svåra år äntligen börjat hitta rätt igen.

Här ska det inte skenas i väg och överdrivas. Milan har fortfarande många berg kvar att bestiga innan man återigen ska fruktas och respekteras. Men hylla de som hyllas bör, i rossoneri börjar hitta rätt. 

Hånade värvningar har plötsligt börjat prestera och även om inte mister Pioli vill säga det rakt ut så är det som händer på San Siros hybridgräs väldigt uppenbart. ”Misslyckade” värvningar som Hakan Calhanoglu, Ante Rebic och Samu Castillejo spelar sin bästa fotboll och på mitten ser Franck Kessie ut som den trehundramiljonerstalangen han värvades som.

Inför matchen mot Torino hade ett moralstärkande kryss mot Juventus i Coppa Italia raderat en del av besvikelsen som derbyförlusten mot Inter lämnade. Supportrarna slöt återigen upp bakom laget och med lite hjälp av en ljusshow och ocreddig punk blev det fart under pjucken igen. 

***

Den stora skillnaden på Milan i dag jämfört med den sorgliga uppenbarelsen som förlorade mot Atalanta med 5-0 i julas är inställningen. Hur går man från deprimerad till fylld av självförtroende på en dryg månad? Hur kan helt plötsligt Ante Rebic gå från bänken till att vara en av ligans bästa offensiva spelare? 

Det är så klart inte så enkelt att Zlatans blotta närvaro höjt laget till detta. När Pioli inte kan svara på frågan om det hade sett ut så här om svensken fattat ett annat beslut så försvarar han så klart sitt eget arbete. Han är inte obetydlig. 

Pioli är ingen dålig tränare. Men jag minns när Antonio Nocerino gick från att vara en medioker mittfältare till en av ligans bästa spelare. Hans situation liknar Rebic. I efterhand har Nocerino hyllat Zlatan som fundamental i den osannolika utvecklingen han upplevde under någon säsong.

Rebic är typen som behöver starka spelare runt sig, ofta har han haft för stora förväntningar och för stort ansvar på sina axlar. Inte för att han värvades som någon frälsare direkt i somras, dock var han inte typen Milan kunde förlita sig till när allt gick skit under hösten.

***

Zlatan däremot har inga problem att bära en halv stad och låta medspelare fokusera på det de är bäst på. Alla plågor och all börda som tyngde ner den kräftgående storklubben kunde lassas på svensken. Jag tror att även om Pioli inte vill säga det rakt så är även han fullt medveten om det. 

Mot Torino spelade Milan en bra, energifylld första halvlek men föll tillbaka en smula under de sista 45 minuterna. Efter ett derby och en rejäl batalj mot Juventus utan någon större rotation i startelvan är det dock fullt förståeligt. Att lite krampaktigt vinna med 1-0 är inget att skämmas över, tvärtom. Det är något att bygga vidare på.

Även denna gång var det i skuggan av Zlatan som Rebic klev fram och avgjorde. Han har nu gjort fem mål på fem ligamatcher.

Vänta ett tag och ni ska nog se att Nocerinos ord kommer upprepas av kroaten.