Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Inte mycket nytt – de slåss om titeln igen

Foto: WILL OLIVER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: WILL OLIVER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Innan slutsignalen ljöd på Wembley Stadium och Martin Atkinson stegade upp elva meter inför straffläggningen hade Lewis Hamilton kört hem Ungerns grand prix. 

Med sina ljusblå inslag i kontrast mot ärkerivalen Ferraris klassiska röda och konstruktörernas ständiga kamp i toppen gick mina tankar till Premier League. 

Manchester City är favoriten som jagas av jätten med flest och mest högljudda supportrar. Den stora titeln har saknats både för Ferrari och Liverpool i många år. 

Varje säsong inleds dock med drömmar och hopp. Detaljer har finslipats och ”känns det inte som att detta ändå är säsongen som det ska hända…”. 

***

Kanske har man suktat efter internationell toppfotboll lite för länge när ett formel 1-lopp för tankarna till Premier Leagues toppstrid. 

Jag vet inte med er men i min strupe är det i alla fall bra torrt och även om detta bara var en så kallad låtsastitel så stillades min törst en smula när matchen äntligen blåstes i gång.

Ni vet hur det är, man söker ljusglimtar och små tidiga formtoppar. 

En gång i tiden kunde små semesterbukar skymta under tröjorna på försäsongen men det är sällsynt i dag. 

Däremot bjuds man på en och annan ny frisyr och även om sanningen är att väldigt lite har ändrats i de två klubbarna under sommarmånaderna så vill man skarva upp små obetydliga detaljer och dra alldeles för stora säsongväxlar på dem. 

***

Nu skulle visserligen en sköld lyftas i slutet av dagen, men det är omöjligt att överdriva dess sportsliga tyngd. 

På planen var det så där lättsamt garvigt som bara händer när det är försäsong och vinnaren skulle inte på något sätta sig i någon pole position inför säsongen. 

Men trots lite prestige och indragna ben i närkamperna var det ett genrep av den tyngre sorten. Ettan mot tvåan, Premier League-mästaren mot Champions League-mästaren, oddsfavoriten mot utmanaren och inte minst en halv liter iskall fotbollsdryck rätt ner i strupen. 

Bara att se Mohammed Salah vrida utåt, sen inåt och ta skott på första stolpen fick pulsen att höjas. 

När Van Dijk lyfte sina enorma armar och pekade att hörnan minsann skulle till honom kom peppen. Och när Raheem Sterling ryckte med snabba fötter på gränsen till offside kunde man känna doften av Premier League. 

Matchen blev vad den blev. 

Just Sterling gav City ledningen och sen kvitterade Joel Matip, frampetad av backkollegan Van Dijk efter en hörna. 

***

Det var som sagt inte mycket nytt, men i den absoluta toppen av Premier behövs inte det. De snabbaste, bäst kalibrerade och kraftfullaste fotbollsmotorerna i England kommer att göra upp om en ny titel och om bara ett par dagar sparkar vi i gång fotbollscirkusen på allvar. 

Tills dess njuter vi av de små men ack så goda klunkarna vi bjöds på från Wembley. 

Just det, vem som vann?

Det gjorde City på straffar men det bryr väl sig ingen om…