Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Han är förbi Maradona – nu finns det bara en kvar

Foto: PETER POWELL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Den här hösten har varit en enda röra i Neapel. 

Eftersom det råder någon slags oändlig proteststämning mot den snåle presidenten Aurelio de Laurentis är det lätt att vänja sig vid kritiska budskapsbanderoller och allmänt gnällig ton.

Det är liksom vardag vid Vesuvius fot.

Man får ge de Laurentis att han har varit skicklig på att balansera polemiken alldeles perfekt så den inte tippat över, även om det är en jäkligt skör tråd han måste hantera. Positiva resultat hjälper alltid, precis som en sämre period får det lättantändliga blodet på supportrarna att brinna. 

Inför matchen mot Liverpool brann det. Spelarna har nyligen blivit bötfällda på miljonbelopp av de Laurentis för att de inte lytt order och åkt i väg på ett såkallat ritiro efter svaga perioder. Slarvigt översatt handlar det om ett slags straffläger där spelarna bara får umgås med laget och kontakten med omvärlden stryps så mycket det går. 

Med stadens son Insigne längst fram på barrikaden vägrade dock spelarna att dra i väg och mitt emellan stod mister Carlo Ancelotti och gapade av förvåning av den rådande situationen. 

I ett sådant här prekärt läge finns det några saker man helst undviker; till exempel att åka till Anfield och spela mot Liverpool. Även om Napoli gjorde en bra match mot Champions League-mästarna på San Paolo kändes det som att de ställdes upp för arkebusering. 

Den kraftigaste medicinen, egentligen den enda som biter i riktigt tuffa lägen för ett fotbollslag, är starka prestationer. Och det fick vi från Napoli den här kvällen. Inte så att de, som faktiskt kan hända när allt stämmer, sprang över Liverpool. Hemmalaget får anses ha varit det bästa laget. Däremot stänkte Dries Mertens in ledningsmålet i den första halvleken efter att Klopps backlinje stått så där högt och brett som bara de kan göra. 

Belgaren skar som en varm kniv genom smör genom Robinson och Van Dijk och är nu på väg att bli den meste målgöraren genom tiderna i Napoli. Han är redan förbi Diego Maradona och har nu bara Marek Hamsik kvar att peta ner. 

Efter att Maurizio Sarri skolat om honom från snabb, ettrig ytter till falsk nia har han öst in mål. Som sig bör har han även adopterats av staden och är en av få personer som trots det prekära läget kan få en skenande supporterskara att lugna sig. 

Liverpool lyckades till slut kvittera och avgörandet i gruppen är nu uppskjutet till den sista omgången.

En annan spelare som också har förmågan att bära ett lag på sina axlar är Emil Forsberg. 

Efter en skadefylld höst såg vi de första tendenserna till fin form under den senaste landslagssamlingen. Sedan dess har formen toppats ytterligare. Mål och assist i ligan följdes upp av en hjälteinsats hemma mot Benfica i kväll. 0-2 stod det på resultattavlan när klockan hade tickat upp till 90 minuter. Då vaknade Forsberg. 

Först satte han en straff och i den sjätte övertidsminuten löpte han in i straffområdet och nickade in kvitteringsmålet. Jag fick lite Fredrik Ljungberg-vibbar och gåshud. Det var sannerligen inte i går vi hade en svensk som stod för en avgörande insats på den här nivån.