Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Ett hjärtlöst svin – med en otrolig mental styrka

Efter en sommar fylld av flyttrykten var Neymar tillbaka i PSG:s laguppställning till helgen. Foto: ANTHONY BIBARD / IMAGO IMAGES / PANORAMIC WWW.IMAGO-IMAGES.DE
Brasssen firade sin återkomst genom att avgöra lördagens match mot Strasbourg. Foto: ANTHONY BIBARD / IMAGO IMAGES / PANORAMIC WWW.IMAGO-IMAGES.DE

På ett sätt är det alltid lättare att hålla på lag som prenumererar på titlar.

Real Madrid, Barcelona, Juventus och så vidare. Supportrarna kan alltid gå in i säsongen med stora titelförväntningar och njuta av några av världens bästa spelare.

Efter att hela Neymar-soppan började koka nere i Paris började jag som provinslagssupporter vackla lite i den tanken.

Få klubbar sitter så stadigt i den moderna fotbollsbåten som Paris Saint-Germain. Man skulle kunna säga att de är en av ett par kaptener på skutan. Stora namn kommer in när miljardkarusellen snurrar nere i Mellanöstern. 

Som utomstående är PSG en av de klubbarna jag omöjligt kan få några som helst känslor för. Därför har jag börjat ömma lite för deras klick ultras som trots allt försöker skapa stämning på Parc de Prince och driva den alltjämt nedtryckta supporterkulturen framåt.

***

Hur känner man sig egentligen som ultra i Paris? 

De har delvis blivit tagna till nåder av klubben, men bara delvis och deras beteende är ständigt under lupp. Deras passion och genuina kärlek till klubben kan inte ifrågasättas, de är lika mycket ultras som St Etiennes mer betydligt mer creddiga kortsida. 

De har inte valt oljemiljarder, de har inte satt Neymar i klubben, det är inte PSG:s ultras som stakat ut klubbens riktning inflöt framtiden. Det måste vara svårt att navigera mellan allt det där moderna, men en traditionell, ofta bakåtsträvande syn på fotboll.

Därför blir det extra intressant att se deras behandling av Neymar. I helgens match rullade de ut en minst sagt offensiv banderoll. 

Jag förstår dem, hur kan man inte göra det efter den här sommaren då brassen gjorde allt för att bråka sig bort från klubben. Även om situationen är exceptionell i sitt slag så lär det inte vara den sista. 

Kylian Mbappé har till exempel redan glänt på dörren som förmodligen leder till Real Madrid.

Samtidigt som man har förståelse för ilskan undrar jag hur man ser på klubben som trots allt är den andra parten i den här soppan. Klubbledningen var också tidigt officiella med att Neymar var på väg bort. 

Vad säger man om deras ansvar?

Mitt i allt det här kan jag ändå som neutral och fri från känsloinvesteringar tycka att det är ett jävla mäktigt sätt att hantera den nu rådande situationen på av Neymar. 

Han må vara ett svin och hjärtlös, men vem smäller in en sån bicicleta som han, framför supportrarna som just nu hatar honom mest av alla? Det måste krävas en sådan enorm mental styrka för att koppla bort allt som sjungs och skrivs i hans direkta närhet och stå för en sådan prestation som i helgen. 

***

Nej, någonstans landar jag i att det är skönt att vara neutral och i stället kunna bänka mig framför tv:n och njuta av toppmodern, brasiliansk fotbollskonst. 

Även om jag känner en smula med den passionerade klicken PSG-supportrar som kastas mellan paradiset och helvetet när de försöker bevara värdigheten i sin kultur. Nu är Neymar avstängd de första två Champions League-omgångarna. 

En perfekt slump och kanske kan förhållandet repareras, någorlunda i alla fall, när det väl blir dags. För rent sportsligt står faktiskt Paris Saint-Germain och faller med brassen. 

Inte initialt, inte i ligan, men om det inte ska bli ett alldeles för tidigt uttåg i Champions League även i år. 

Dagens tre största sportnyheter.