Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

En förlorarklubb som faktiskt har en chans

José Mourinho.Foto: FRANK AUGSTEIN / AP TT NYHETSBYRÅN
Harry Kane gjorde 3-0 målet. Foto: WILL OLIVER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Jag kände vaniljsmak i munnen när jag skrev min senaste text om Tottenham men vill genast ändra mig.

Självklart har inte en vinst mot Premier Leagues sämsta lag just nu fått mig att ändra åsikt, snarare eftertanke.

Det smakar ju saltlakrits om detta!

Sedan José Mourinho anställdes har krönikörer, supportrar och experter tävlat om att uttrycka sig kraftfullast och mest spot on vad det gäller Mourinhos alla begränsningar som fotbollstränare. 

Han har beskrivits som Darth Vader och fan och hans moster. 

Vilket joddel. 

Det Pochettino gjorde med Spurs var fantastiskt och hans fotbollsfilosofi lirade bra med klubbens långsiktiga filosofi, men allt har ett slut och (hur sjukt det än låter): man får faktiskt ändra sig. 

***

Pochettino kunde uppenbarligen inte ta Spurs längre. Det handlar inte om att han plötsligt blivit en dålig coach, tvärtom, bara att relationen var tvungen att ta slut. 

Efter 3-2 mot West Ham känner jag mig otroligt sugen på att anta saker. Till exempel; anta att Pochettino i Spurs bara var perfekt för att leda klubben till toppen. 

Dit, precis bakom de mäktiga bjässarna ovanför i tabellen, men inte längre. Anta att det finns andra tränare som är bättre på att ta steget från loser-platserna som rent ekonomiskt är viktiga men som inte ger supportrarna några titelfester. 

Anta att spelarna inte riktigt gick att motivera i den tidigare ledarkonstellationen. Anta att Daniel Levy inte är helt jävla dum i huvudet. Visst känns det lite fräschare att diskoters Spurs vidare nu? 

Bra, då går vi vidare och blickar framåt. 

Man behöver inte ens anta att José Mourinho har vad som krävs för att ta det sista steget för han har redan bevisat det. Det finns dåliga grejer med Mourinho, det finns (sjukt nog två) dåliga år i hans tränarkarriär. 

Men han har också oerhört många bra sidor och framför allt har han vunnit mer eller mindre varenda titel man kan vinna, dessutom över tid, i olika klubbar. Jag tycker att det är hög tid att sluta prata om Mourinho som en ond kraft inom fotbollen. Det är läge att tvätta munnarna innan ni som ska hata på honom i vart och vartannat resonemang tar hans namn i munnen. Det är dags att börja visa José Mourinho respekt. 

För alla Spurs-supportrar som tydligen tutat i sig själva att en tredjeplats med en annan klubbfilosofi än de största är som en titel kanske det är läge att vara stolta men framför allt glada över vart klubben tagit sig men inte nöja sig med det. Blicka framåt i stället med lite optimism. Bara välj det positiva, tro inte att Mourinho kommit till klubben för att spela en utdaterad fotboll. 

Han kan så klart (sjukt nog) ha uppdaterat sin fotbollsfilosofi under klubblösheten. 

Möjligheten finns!

***

Jag väljer att tro att loser-Spurs som aldrig vinner en titel faktiskt har en större chans med Mourinho att vinna. För att bygga vidare på den positiva stämningen som jag inbillar mig börjar ta över i pannloben vill jag plocka ut en sekvens från den andra halvleken. 

Spurs ställde om exemplariskt och via Son kom bollen ut till en fri Lucas Moura. Det var ett anfall som liknade väldigt mycket Inter anno 2010. TRIPLETE-INTER! 

Nu är Moura ingen Milito, men man känner ju vibbarna. Omfamna Mourinho. Eller ge honom i alla fall en ärlig chans. 

Det smakar ju banne mig saltlakrits om detta!