Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Det skapar känslor som jag tror många saknat

Foto: LUCA BRUNO / AP TT NYHETSBYRÅN

Inter var borträknat. Antonio Conte skulle bara fokusera på ligan. 

Efter en mardrömsstart talade allt för ett tidigt uttåg. 

Sedan kom Borussia Dortmund på besök till Giuseppe Meazza och plötsligt känns Inter återigen som en av de mest intressanta utmanarna.

Att fotbollssupportrar ofta är kortsiktiga i både sina analyser och sitt supporterskap är knappast en nyhet. Det som hände i går är ofta tillräcklig grund för en större morgondagsanalys eftersom den så kallade moderna fotbollen är så snabbföränderlig att det är svårt att hänga med. 

Den tredje rundan av Champions League 2019 är ett bra exempel på det. Vissa har redan räknat bort lag och mer eller mindre knäböjt inför segrarna, eller i alla fall de rika klubbarna med bäst potential, innan vi ens nått till slutspelsfasen.

Skönt då att fotbollen är betydligt mer komplex än verkligheten. Jag ska ge er ett exempel: När Inter kryssade mot Slavia Prag i den första omgången räknades Contes nykomponerade gäng bort av de flesta enligt en ganska normal fotbollsekvation: 

Vinn mot sopgänget, vinn hemma, och ta en poäng borta. 

 

Inter lirade usel fotboll, pinnen mot tjeckerna smakade illa, och det var lätt att räkna klart gruppen. Det spelade liksom ingen roll att Conte hade öppnat ligaspelet fantastiskt, att de hade fallit med flaggan i topp i Barcelona, för de hade ju tappat poäng mot Slavia Prag. 

Sen kom hela Europas kelgris till mäktiga San Siro, fylld till bredden, redo att stötta sitt lag tillbaka till förhoppningar om en lång Europa-säsong. 

Inter är på väg någonstans, det är tydligt. Sedan de vann ”il triplete” för snart tio år sedan har allt varit mörkt. Något har saknats i satsningen och även i de mer ljusare stunderna har man känt tvivel. 

När Antonio Conte värvades den här sommaren började dock de kräsna italienska experterna studsa. 

Han är nämligen så bra.

 

Matchen i sig var långt från någon total dominans från Inter. Det hade ju bara fattats det. Men italienarna avfärdade till slut Borussia Dortmund på ett tungt och mäktigt sätt som man saknat från italienska lag, Juventus undantaget, de senaste åren. 

Detta gör mig glad. Den italienska fotbollens framfart skapar känslor som jag tror många har saknat. 

Inter är lite av ett exotiskt inslag som stör den annars väldigt homogena gruppen klubbar som dominerat europeisk fotboll de senaste åren. Vi får se hur långt det räcker i slutändan men jag är ganska säker på att vi efter den här kvällen kan välkomna tillbaka Inter till finrummet. 

Det är här i nerazzurri hör hemma. Inter är tillbaka. 

Borträknade, ensamma, men lika ”pazza” som alltid.