Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Det har vi inte sett sedan sir Alex dagar

Foto: CARL RECINE / STELLA PICTURES / PA
Manchester United säkrade en plats i nästa säsongs Champions League.Foto: OLI SCARFF/NMC/POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Manchester United vann miljardmatchen och lirar boll på ett sätt som vi inte sett sedan Alex Fergusons dagar.

Snart kan Ole-Gunnar Solskjaers lag blanda sig i en titelstrid igen

Nostalgi och stolthet över det förflutna, titlar som vunnits och storhetstider att minnas samt vetskapen om att man är rika har hållit moralen vid liv i det röda Manchester. Någon gång tar dock tålamodet slut och att leva i svunna tider tröttnar alla på, även de mest förmögna. 

Men det blev lock down och The Red Devils kom tillbaka som ett nytt lag. Plötsligt lirade man boll som vi inte sett dem göra sedan Alex Fergusons dagar.

Det har skrivits och pratats väldigt lite om Ole-Gunnar Solskjaer sedan pandemiutbrottet. Jag tänker att det är positivt. Först kom hyllningarna, Ole’s at the wheel och allt det där, sedan de sämre resultaten och hånen. Men när Manchester United gick in på plan för att spela ”miljardmatchen” hade fokus skiftats från norrmannen persona, till det som faktiskt händer på planen.

***

När Manchester United gick in på plan för att spela ”miljardmatchen” hade fokus skiftats. Alla har den senaste månaden kunnat se vad ett klassmittfält kan göra med ett lag. Bruno Fernandes har visat sig vara exakt det Manchester United saknat.

Tillsammans med Paul Pogba som äntligen rehabat sig i form bildade han ett av ligans absolut bästa centrala mittfält. Ett sånt som både garanterar trygghet bakåt och kreativa idéer framåt. 

Det var som att allt föll på plats och runt det centrala, väloljade kugghjulet höjde sig alla. Greenwood trippade runt sina försvarare, Rashford öste fram och Martial befäste sin status som en klassanfallare. 

***

Senaste förlusten i ligan kom den 22:a januari. Stabiliteten bakåt har förbättrats. Nyckelspelarna levererar varje vecka. Det finns mycket att peka på som har fungerat, och det över tid, i Manchester United. Framförallt befinner sig dock laget i en vinnarharmoni som saknats sedan Fergusons dagar. 

En tidig Ole-Gunnar Solkjaer predikade om just detta. Om det som så länge kännetecknade Manchester United: Tyngden, det flödande anfallsspelet, lugnet och tryggheten. 

Miljardmatchen mot Leicester hade sin nerv. 

Utan Maddison och med ett stukat självförtroende mot detta United-lag gick det inte att hålla emot längre. 

Brendan Rodgers ska så klart hyllas för säsongen, Leicester är på riktigt ett lag med rejält med stoff. Kanske kan de ändå känna stolthet när besvikelsen lagt sig. I Europa League kan de utmana om titeln, och kanske är det om vi ska vara ärliga där de hör hemma.

När jag summerar säsongen och ser Manchester United på tredjeplats tänker jag att det är dags att ta upp kampen om ligatiteln igen. Med ett par-tre välkalibrerade nyförvärv ser jag Ole-Gunnar i en titelstrid. Nu kan supportrarna kasta VHS-banden och blicka framåt mot en ljus framtid. 

Nu är det äntligen färgfilm igen.