Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Det gör så ont att tänka den tanken

Foto: WWW.IMAGEPHOTOAGENCY.IT VIA WWW.IMAGO-IMAGES.DE / IMAGO IMAGES/GRIBAUDI/IMAGEPHOTO WWW.IMAGO-IMAGES.
Foto: IPA/SHUTTERSTOCK / IPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Det är snart slut. 

Sanden i karriärstimglaset rinner snabbt och det är inte många korn kvar. Jag försöker njuta av Zlatans sista matcher i Milan-tröjan men det är svårt. 

Det är så synd att han inte är 24.

Milan mot Juventus på San Siro var också Zlatan mot Ronaldo. I italiensk media byggde man matchen just så, med Zlatan som det sista hindret för Juventus i jakten på lo scudetto. Den nionde raka i ordningen. Nog är det en lite för stor uppgift även för en mästare som ”Ibra” att stoppa de mesta mästarna med vind i seglen och ett hav ner till konkurrenterna men klart det skulle göras ett försök. 

För Milan fanns det framför allt mycket prestige och värdighet att vinna efter år av sportslig kräftgång och en säsong som innehållit få ljusglimtar. Hur mycket känslor som fyllde Zlatan inför matchen låter jag vara osagt men det är klart, om han fortfarande har ens en tanke att spela vidare i en toppliga så ville han nog visa sitt värde mot de mesta mästarna. 

Vad det för övrigt gäller den framtiden så vet vi lite, men att Milans val av manager till nästa säsong, tysken Ralf Rangnick, inte direkt sänker oddsen på en fortsättning i Milan är ganska givet. 

***

Personligen har jag lagt undan intresset för Zlatans framtid för att fokusera på det som händer här och nu: På tisdagskvällen Zlatan mot Ronaldo, ett pånyttfött Milan mot ett något mätt svartvitt gång från Turin. 

Så blev Zlatan något sista hinder? Ja, om Lazio hade vunnit sin match mot Lecce. I den första halvleken träffade Zlatan Ronaldo i huvudet med en ganska rejäl spark. Mycket mer blev det inte, men i den andra halvleken vaknade alla till liv, och det rejält. 

Juventus gick omgående upp i en tvåmålsledning via ett klassmål av Zlatans gamla lagkamrat från PSG-tiden, Rabiot, och den obligatoriska Ronaldo-pytsen. 

***

Sen klev han fram och visade att han borde ha minst en säsong till i sig på den här nivån fortfarande. Zlatan dunkade in en straff, sen spelade han fram Kessie som tryckte in kvitteringen. 

Eftersom vaden har spökat så byttes han ut efter kvitteringen men för bildproducenten var han fortfarande nyckelspelare. Veveandes, påhejandes och vandrandes längs linjen såg han ut att styra sitt lag från sidan. Den här matchen betydde verkligen något! Den gjorde det för Milan, och den gjorde det definitivt för Zlatan. Jag vet inte vad det skickar för signaler med en dryg månad kvar att spela av Serie A men i min värld kändes Zlatan knappast som en spelare som i augusti spelar sin sista fotbollsmatch på toppnivå. 

Det gör ont att tänka den tanken, men när Zlatan spelade mot de blivande mästarna Juventus på det här sättet, då väcktes något hoppfullt i mig trots allt. 

Kanske, kanske...