Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Det är det som skiljer Liverpool från de andra

Foto: PETER POWELL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: IAIN WATTS/MERCURY PRESS MEDIA/SHUTT / IAIN WATTS/MERCURY PRESS MEDIA/SHUTTERSTOCK SHUTTE

Jürgen Klopp var som vanligt klarsynt innan matchen när han talade om effektivitet som en av nycklarna i stormatcher som den mot Manchester City denna kyliga söndagskväll i Liverpool. 

– Jag hoppas vi gör mål på alla våra chanser, sa han med sitt enorma, vita leende. 

Nu blev det kanske inte riktigt så men inte långt ifrån.

Allt var så där tillspetsat och känslorna vräktes ut på Anfield på ett sätt man annars bara ser i finaler av olika slag. Liverpool kunde fly i ensam majestät i toppen av Premier League. Fotbollsrörelsen satt redo att tillskriva Liverpool titeln vid en seger. 

Åtta poäng är ett gigantiskt försprång i normala fall men när det handlar om just detta Liverpool, som slaktar rent men på något konstigt sätt söndagsåker på en lägre växel, så känns det oändligt. Kvällens match fick mig att tänka tillbaka på resan som klubben har gjort. 

De tidiga dagarna med tysken vid rodret, alla skador på grund av nya krav, den frustande pressen och i många många matcher galna offensiva taktiken. Utvecklingen från det till att vinna med uddamålet en regnig dag i Stoke. Försvarsskapelsen, det kompakta Liverpool som också kan lida när motståndarna väller fram i jakt på en kvittering. 

Vilket otroligt jobb som hela klubben har gjort under sin tyske generals ambitiösa strävan efter att hela tiden bli bättre. 

Jag tror också det är det som skiljer Liverpool från de flesta konkurrenterna i Europa, den giriga jakten på perfektion. 

Det är bara att njuta av Klopps girighet

Nu har ju Pep Guardiolas arbete och ambitioner givetvis inte stagnerat, men jag tycker ändå att det går att urskilja en större hunger i Liverpool. Kanske är det den titellösa oändligheten som sipprar ner till planen och bidrar till den stora aptiten, högst troligt lockar Klopp med läckerheter i sitt ledarskap. Helt klart är Liverpool i den här skepnaden omöjliga att ta in åtta poäng på. 

Eller bara i den här matchen, när Liverpool är så bra som de var i första halvlek och dessutom hypereffektiva. 

Två mål på tretton minuter. 

Tre på 51. 

Ja då hjälper det inte att Manchester City till slut får grepp om matchen, reducerar och trycker ner sina motståndare. Såna här Liverpool-kvällar, med den röda delen av stadens i sånger i ryggen, då går det helt enkelt inte att ro på dem. 

Nu väntar ett landslagsuppehåll för Premier League där det ska konstateras att Premier League är avgjort, och visst är det kul att spekulera. 

För mig är situationen glasklar. Champions League-titeln stärkte självförtroendet och gav truppen en sista boost till att orka hålla den extrema nivån över 38 omgångar som krävs för att hålla Manchester City bakom sig. Ikväll var man totalt sätt ett mycket större lag, som trodde på sin förmåga mer och som underkastade sig sin tränares fotbollsfilosofi till max. 

Efter en tredjedel av ligan färdigspelad talar ingenting för något annat än att Liverpool kommer få fira sin efterlängtade ligatitel i maj. 

Tills dess är det bara att fortsätta njuta av Klopps girighet och ständiga strävan mot förbättring.