Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Det är dags att plocka ner honom på jorden

Foto: SIMON CARLTON/FROZEN IN MOTION/R / SIMON CARLTON/FROZEN IN MOTION/R REX FEATURES

Bedårande passningsspel, snabba omställningar och bländade teknisk fotboll. 

Il sarrismo har varit lätt att älska.

Men nu är det slut på romantiken, Sarris fotbollsfilosofiska rum har raserats. 

Kanske har det blivit dags för italienaren att flytta hem?

Anti-grupper inom fotbollen är alltid intressanta tycker jag. 

Jag minns till exempel när alla avgudade Pep Guardiolas Barcelona, då hela världen skulle spela tiki taka. Då, när Pep nådde sin första tränar-peak, skrev italienaren Michele Dalai en hel bok mot Guardiolas fotbollsfilosofi. 

”Contro il tiqui tala” eller: ”Mot tiki takan”, blev ett 115 sidor långt manifest som beskrev den ”mörka sidan av världens bästa fotbollslag genom tiderna”.

Det här är inte ett hatmanifest. Jag hyser inte på något sätt samma anti-känslor mot Maurizio Sarris fotboll som Dalai gjorde mot Guardiolas, men det har blivit dags att plocka ner italienaren på jorden. 

Ja, efter sexmålsförlusten på Etihad Stadium är det hög tid att säga ett par sanningens ord om tränaren som alla så okritiskt hyllat i flera år nu.

Il sarrismo blev under 2018 ett begrepp som letade sig hela vägen in i den italienska encyklopedin. Där började jag skruva på mig. 

Visst, ge Caesar det som tillhör Caesar, men här tyckte jag att det fanns fog för frågeställningen vad Sarri egentligen hade gjort under sin tränarkarriär för att förtjäna alla hyllningar?

Titelmässigt ingenting, eller i alla fall snudd på ingenting.

En cupvinst i sjättedivisionen med Sansovino för snart 20 år sedan sticker ut. 

Sedan blev det Empoli där snacket började gå om en tränare som spelade fin fotboll trots begränsad kvalitet i truppen.

Sedan kom Napoli. Ännu mer fin fotboll men bredden fanns ju inte så titeltorkan blev liksom ingen börda för Sarri.

Nu är det Chelsea som gäller och Sarri har fått precis allt han har pekat på men faktum är att han fortsätter att falla tungt.

Kanske kommer det ändå ett verk från mig tillsammans med någon taktisk välslipad fotbollstänkare som förklarar den mörka sidan av fotbollen som alla nu hyllat unisont sedan 2015. 

Någonstans i mig ligger det 100 sidor avsky mot il sarrismo och gror.

Tills dess konstaterar jag krasst att il sarrismo bara är en vacker form av fattigmansfotboll som funkar som underhållning vissa söndagar, men några pokaler vågar jag lova kommer den inte bärga. 

Jag tror att det snart är dags för Maurizio Sarri att flytta hem till kaffeservitörer, napolitanska fulcigg och den lite mindre kostymen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!