Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Är svårt att tänka sig ett annat straff än det värsta

Granit Xhaka. Foto: MICHAEL ZEMANEK/BPI/SHUTTERSTOCK / MICHAEL ZEMANEK/BPI/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Xhaka sliter av sig tröjan när han lämnar planen. Foto: MICHAEL ZEMANEK/BPI/SHUTTERSTOCK / MICHAEL ZEMANEK/BPI/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Det finns gränser för allt, även bortom regelverken.

Det finns saker inom fotbollen som är heliga.

Kan man inte hålla sig till hederskoderna, saknar man det breda perspektivet, ja då tycker jag också man ska få smaka på konsekvenserna.

Den här helgen fick vi uppleva ett par exempel på två av fotbollens avlönade proffs som misslyckades totalt, två dåraktiga som förtjänar supportrarnas stränga dom.

Den första händelsen utspelade sig i Kalmar då Magnus Pehrsson inte lyckades hålla huvudet kallt och kallade klubbens trognaste supportrar för idioter.

Ångrade han sig när allt hade svalnat?

Nej då. Han ångrar ingenting. Istället skyller han på hård ton och svordomar. Haha, tacka fan för det när du är på väg att köra ner anrika Kalmar FF i superettan. 

Sedan har vi mannen som Arsenals fiaskotränare Unai Emery gav kaptensbindeln: Granit Xhaka.

Han blev utbytt i den andra halvleken men trots att Arsenal behövde mål gick alltså lagkaptenen sakta av planen. Publiken buade (så klart) och Xhaka svarade med ett tydligt ”fuck off” innan tröjan också åkte av.

Detta framför sin egen publik, som lagkapten.

***

Det är så många oskrivna regler som bryts i samma sekvens att det är svårt att tänka sig något annat straff än det värsta. 

Riv av bindeln, sätt han på bänken fram till transferfönstret öppnar och sälj honom till högstbjudande. Om nu någon vill ha honom. 

Vissa kommer alltid att försöka få det till att det är supportrarnas fel, men det är folk som inte har förstått någonting av den här sporten.

Vem som föder den, vilka som faktiskt gör det möjligt för de i många fall bortskämda fotbollsspelarna att leva sina liv i lyx och flärd.

Jag tycker dock inte det bara handlar om pengar. I Kalmar-fallet är det mer en fråga om passion, om människor som gör allt för sin klubb, som finns med i vått och torrt, som faktiskt har rätt att uttrycka sina känslor direkt efter en sportslig nervikning av den högre skolan. 

”Högt i tak”, brukar svensken önska. Problemet är att vi bor i ett land med tak i knähöjd. Pehrsson blev kränkt och kunde inte ta det, i stället lät han de trognaste få höra att de är idioter. 

Att dessutom inte ta chansen att be om ursäkt är för mig helt oförståeligt. Vilket haveri.

Supportrar har sannerligen inte alltid alla rätt och kortsidorna är ingen fristad men deras åsikter är viktiga att ta på allvar. Missnöjet blir precis lika ofta som den kärleksfulla passionen extrem. Det kan buas och sväras, men sällan (eller aldrig) utan anledning. Precis som att du kan få stadens nycklar och evig kärlek om du lyckas. 

Dansken Preben Elkjaer skulle bli borgmästare i Verona efter en ligatitel. Diego Maradona är inte bara kung av Neapel, han är till och med Gud.

Extremt, det är så fotbollen ser ut.

Klarar man inte av att hantera supportrarnas känslor bör man helt enkelt inte verka inom den här branschen. Oavsett om man är tränare eller spelare. 

Svårare än så är det inte.

Se Granit Xhakas utbrott