Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Thomas Wilbacher

Är ett storlag med en av världens bästa anfallare

Mauro Icardi räddade en poäng åt Inter. Foto: ANTONIO CALANNI / AP TT NYHETSBYRÅN
Icardi och Coutinho tackar varandra efter matchen. Foto: INSIDEFOTO / EPA / SCANPIX / IMAGO/INSIDEFOTO/IBL IMAGO SPORTFOTODIENST GMBH

Det var uppdukat för galakväll på San Siro. 

Alla de fina gästerna var

inbjudna, från Bobo Vieri till "il Dottore" Valentino Rossi, när

Barcelona kom och väckte upp gamla goda Champions League-minnen från

gloriösa tider.

Sedan il triplete 2010 har det hänt mycket och samtidigt som Barcelona säsong efter säsong befäst sin position i den yppersta fotbollseliten har de svartblå från Milano gått igenom ett smärtsamt sportsligt och ekonomiskt stålbad. 

Vägen från paradiset till skärselden är sällan speciellt lång när kassavalv och idéer sinar. President Massimo Moratti hade krämat ur allt han hade för att få stå högst upp i klubbfotbollshierarkin. 

Med Leo Messi fortsatt skadad för katalanerna och en lång segerrad från ligaspelet i ryggen för Luciano Spallettis Inter fanns det för första gången under 10-talet rimlig anledning för San Siro att verkligen tro på ett positivt resultat, men kanske framför allt en match där Inter på riktigt bjöd Barcelona på redigt och potent motstånd. 

Samtidigt som Inter bars fram av sin publik, vilt kämpande i varje moment, spelade dock Barcelona ut sitt tiki taka-register i vanlig ordning. 

Fabio Capello sammanfattade det med en mening i SKY´s italienska sändning under halvtidsvilan: 

- Inter får lida en aning. 

En aning, ja. 

***

Men aldrig så mycket så man riktigt ordentligt kände att den här matchen helt och fullt var på väg att rinna de ur händerna. 

Barcelona var bättre men Inter med sitt rövargäng på mitten ledda av Radja Nainggolan ständigt med en irriterande dobb i hälen på sina antagonister. 

Små marginaler, uppoffrande glidtacklingar och långa Inter-tår i avgörande skottögonblick höll Barcelona mållösa, länge. 

När Luis Suarez hade skjutit slut på krutet var det i stället nyinbytte Malcom, som anlände till Barcelona från Bordeaux i somras men som fortfarande inte lämnat något avtryck i den stenhårda konkurrensen, som lyckades såra Inter. 

Ett rappt snärtskott, inget märkvärdigt egentligen, räckte för att få hål på en annars storspelande Handanovic i Inter-målet. 

Här hade de senaste säsongernas Inter, ständigt präglat av sviktande moral givit upp, men den här kvällen var det "bärs i benen" som italienarna säger. De skulle bara inte förlora. 

***

Till slut landade bollen hos kaptenen Mauro Icardi i straffområdet. 

Han hade varit - en aning - sur på grund av att bollarna inte hade landat vid hans fötter under de 87 första minuterna. 

När den väl kom fanns inget i världen som kunde stoppa honom från att göra mål, eller så kändes det i alla fall. Kvitteringen gjorde knappast någon skada på Barcelona, men för Inter betydde poängen allt. 

Även om de har en bit kvar tills de har förutsättningar att vinna en triplete igen så kan man i alla fall konstatera att de är tillbaka bland eliten. 

Inter är ett storlag med ett rövargäng på mitten, gräsfläckar på shortsen och en av världens bästa anfallare. 

Det räcker gott, för nu.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!