Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Kanske ska prata om hur han kan få laget att växa

Dejan Kulusevski.Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Alexander Isak och Albin Ekdal.Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

De senaste tre dagarna har handlat om att Dejan Kulusevski behöver växa in i det svenska landslaget.

Efter nästan en hel match med det kanske vi ska börja prata om hur han skulle kunna få det att växa i stället?

Det blåste till kring landslaget den här veckan, så där som det har haft en tendens att göra titt som tätt de senaste åren. Den här gången handlade det till en början om en lätt bris när det diskuterades varför och att Dejan Kulusevski inte fick mer speltid, sedan kom en kastvind när han själv använde ”fel” ord för att beskriva känslan kring detta (personligen kan jag tycka att man ska få kunna vara sig själv och prata som man gör, utan att få höra från tusen olika håll att det är fel, men det är en annan text) och så blåste det upp till full storm en stund när Zlatan Ibrahimovic valde att lägga sig i.

Men Janne Andersson navigerade sig igenom det här ovädret också, ställde ut ett förvisso kraftigt roterat men ändå starkt lag på planen och bestämde sig för att vinna mot Portugal. 

Det gick inte.

***

Jag vet ju naturligtvis inte till hundra procent om förbundskaptenen faktiskt hade bestämt sig för det, men jag utgår från att det var det som var målsättningen i alla fall. 

Matchinledningen är pigg från båda håll. Sverige är kreativt men Marcus Berg nickar utanför när Pontus Jansson och Filip Helander nickar ihop, Portugal har en superchans att ta ledningen när Pepe missar totalt. Sedan tar Gustav Svensson två gula och Ronaldo gör ett drömmål på frispark innan första halvlek ens är slut. Det förändrar så klart förutsättningarna inför andra halvlek, och Ronaldo gör ytterligare ett drömmål i den, men känslan är ändå att Sverige under stora delar av matchen har ganska bra kontroll. Trots att man är en man mindre, trots att det dröjer innan Janne Andersson gör något defensivt byte, och trots att Dejan Kulusevski spelar från start.

Nej, jag ska verkligen inte raljera här. Att Sverige förlorar med två mål i den här matchen är mindre viktigt just nu, vi borde faktiskt prata lite allvar om vilken fantastiskt bra fotbollsspelare Sverige har i Kulusevski.

Han löpte kopiösa mängder i Serie A förra säsongen, han har spelat i ett lag där han under långa perioder i matcher har fått ta det defensiva jobbet för att sedan leda offensiven i kontringarna. Han har öst in poäng och jag tänker inte ens upprepa mig igen kring var han ska spela och hur mycket nästa säsong. 

Kulusevski är en superstjärna på alla sätt och vis, som redan vid 20 års ålder har visat att han klarar av att underkasta sig den spelidé som gynnar laget och ändå få ut det allra bästa av sig själv.

Det här landslaget kan inte önska sig mer av en spelare som ska in och dessutom förväntas leverera snabbt.

***

Rörelsemönstret, touchen, flytet med bollen, det finns någonting väldigt internationellt över hans sätt att spela fotboll (inte konstigt, grabben lämnade Sverige när han var 16). Internationellt betyder inte nödvändigtvis klass, men i det här fallet går de hand i hand. 

Man kan tycka att det blåste lite för mycket dagarna mellan Frankrike och Portugal, att det blev lite större än vad det behövde vara, men det förändrar inte det faktum som allting handlade om från första början. Och det är att Dejan Kulusevski alldeles uppenbart är någonting extra. Som kanske inte behöver växa in i det här laget lika mycket som han kan få det att växa.