Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Vägen mot VM har börjat på bästa sätt

Foto: ANTON VAGANOV / REUTERS BILDBYRÅN
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Sveriges EM-sommar gick från att kunna bli allt till att bli ingenting. 

När Sverige behövde Emil Forsberg spelade han sitt livs fotboll, men det räckte inte riktigt till.

Här och nu är den sorgen allt, men från och med i morgon behöver det inte vara så.

Janne Anderssons tårfyllda ögon, Sebastian Larssons famlande efter ord, den värsta dagen i Emil Forsbergs karriär. Hundratusen man från Svealand som får inse att den här sommaren gick från att kunna bli allt till att i stället bli ingenting.

För den som gick in i det här mästerskapet med hopp om en oförglömlig blågul sommar är det tid för sorg nu, men den tiden behöver inte pågå i all evighet. För inför det här mästerskapet pratade man om en spännande svensk generation fotbollsspelare, potentiella världsstjärnor på väg att ta över Europa och en svensk landslagsframtid som ser ljus ut. 

Absolut ingenting har förändrats. 

Spelade sitt livs fotboll men räckte inte till

Ett urtråkigt kryss mot Spanien, en knapp seger mot Slovakien, en dubbelribba från kryss mot Polen och Kroatien i åttondelsfinal. Men med andan i halsen vann Sverige gruppen, fick Ukraina som kallades för drömlottning. Det gjorde nog Sverige i Ukraina också. Man kan ha åsikten att inget av de här lagen egentligen tillhör Europas åtta bästa, men ett av dem skulle likväl in i den kategorin när ett gäng britter och absolut inga andra intog läktarna på Hampden Park för att se den här matchen. 

Och varför skulle man inte tro på att det skulle bli Sverige?

Robin Olsen har varit turneringens målvakt, Dejan Kulusevski och Alexander Isak skulle äntligen få starta tillsammans på topp, Janne Andersson ställde upp med exakt samma elva som i de tre tidigare matcherna i övrigt, och han har skapat sig ett trovärdighetsmandat som gör det svårt att ifrågasätta honom för det valet, trots att man knappast jublat när man sett prestationerna från innermittfältet under tidigare matcher. 

Sverige spelade äntligen den fotbollen som alla väntat på. När Ukraina tog ledningen behövde Sverige Emil Forsberg, och Emil Forsberg gav precis allt. Han har spelat sitt livs fotboll den här turneringen, men tvingades snabbt börja smälta det smärtsamma faktum att det inte riktigt räckte till. 

Finns anledning att fortsätta drömma

Man gick in i det här mästerskapet med allt att vinna, men när man helt plötsligt hade någonting att förlora så gjorde man det i stället. Ett slags favoritskap byggdes upp inför åttondelsfinalen mot ett Ukraina som de flesta tycktes bedömas på den sista, svaga gruppspelsmatchen i stället för de två första ganska bra. 

Andrij Stjevstjenko var smart och bestämde sig för att ge Sverige lite av sin egen medicin. Fysik före teknik, stabil defensiv före spännande offensiv. Det var en 50-50-match från start, och hela vägen fram till ett rött kort i den 98:e minuten, ett segermål i den 121:a och ljudet (tystnaden) av en svensk EM-dröm som aldrig blev någonting annat än en dröm. 

Härifrån kommer ett antal spelare tacka för sig, andra kommer att behöva kliva in i rollen som de erfarna i stället för de i limbot mellan gammal och ung, väldigt många kommer att fortsätta utvecklas, bli ännu bättre. Om ett och ett halvt år är det mästerskap igen, och det är nu man kan behöva påminna sig själv om att vägen dit har börjat på bästa sätt.

Janne Andersson ärvde ett landslag utan särskilt mycket individuell briljans, men det har bytt skepnad. I dag förfogar han över en helt annan grupp spelare än vad han hade för fem år sedan, och det finns ingenting som säger att det inte finns anledning att börja drömma nya drömmar redan i morgon.