Therese Strömberg
2022 handlade nästan uteslutande om skadade spelare, spelare ur form och spelare som knappt fick speltid mellan landslagssamlingarna. Det stökade till det för Janne Anderssons landslag som missade VM och rasade rakt igenom b-divisonen i Nations League innan de till slut lyckades hitta någon slags form under höstens träningslandskamper.
När EM-kvalets första samling konfronterar förbundskaptenen den här våren känner han att det är ett annat läge i truppen. Det finns fortfarande frågetecken, men offensivt, och kanske rent generellt, är man i ett formstarkare läge.
Och ansiktet utåt för det är Alexander Isak.
Jag vet. Viktor Gyökeres har gjort 18 mål och åtta assist i Coventry den här säsongen, Emil Forsberg har återfunnit formen i ett Leipzig där hans roll inte alltid varit bärande och Jesper Karlsson har varit allt och lite till i Alkmaar den senaste tiden. Men Alexander Isak är den där spelaren som det fanns någon sorts förväntan på att han skulle kunna bära Sverige när saker blev jobbigt.
Han gjorde det inte i VM-playoff, han gjorde det inte i Nations League, han blev skadad under hösten och den där fina starten han fick i Newcastle förvandlades under vintern till en diskussion om huruvida han ens var tillräckligt bra för Premier League.
Det är han.
Isak har, sedan hans utlandskarriär tog fart varit en spelare som kommer in i målstim, snarare än en anfallare som fördelar sina mål jämnt över en hel säsong. Det har kunnat gå nio matcher mellan att han gör mål tre matcher i rad och två matcher i rad. Han har gjort nio mål på sex matcher för att sen inte göra ett enda på fem. Det har funnits olika anledningar till det. Allt från form till given speltid, acklimatiseringsperioder och skador.
Han har alltid varit en bra spelare, när han är väldigt bra är han helt otrolig. Och det är den formen han kommer hit med. Han har gjort tre mål de senaste två matcherna, sina bästa insatser i Premier League hittills och åtminstone tillfälligt fått den oförlåtande engelska pressens hyllningar. Och med stor sannolikhet Janne Anderssons fulla förtroende.
Det låg så klart inte på honom att Sverige inte var bra under fjolåret, det var inte rimligt att förvänta sig att han, när han var skadefri, ensam skulle visa vägen i det spelmässiga kaos som rådde då. Det kanske man inte kan nu heller, men han kommer heller inte behöva det. Janne Andersson vill att hans lag ligger tätt defensivt och är ”lite rakare” offensivt under de två matcher som kommer. Förra året efterfrågade han mer ledarskap från bland andra Isak och Dejan Kulusevski. Nu är Zlatan Ibrahimovic tillbaka, nu är kanske framför allt Albin Ekdal tillbaka. De kraven väger inte lika tungt då.
Landslaget har dessutom tagit sig upp på resultatmässigt stabilare ben, även om det ”bara” är segrar i träningslandskamper den senaste tiden.
Ja, det är oroväckande att Isak Hien varit skadad och att Hjalmar Ekdal ströks sent ur Burnleys matchtrupp i helgen. Det är inte optimalt att Victor Lindelöf knappt får spela i Manchester United och det kändes inte lägligt att Joel Andersson var tvungen att kasta in handduken. Det är en helhet som ska sitta och det här är fortfarande ett landslag med ett antal frågetecken. Men Alexander Isaks senaste två veckor är en sak som ger anledning att vara positiv den kommande veckan.