Therese Strömberg

Strömberg: Ett, två och tre steg bakåt

Therese Strömberg
Foto: Simon Hastegård
Hanna Marklund, Anna Brolin och Olof Lundh i TV4:s EM-studio
Foto: Erik Simander / BILDBYRÅN

Varje gång vi tar ett steg framåt, så är det någon som vill backa igen.

Och nej, att kvinnor klär upp sig i klänning och högklackat när de äntligen får ta plats i en EM-studio är inte att ta något steg tillbaka alls.

Men att påstå att det ger ett oseriöst intryck och inte hör hemma i en fotbollsmiljö, det är att ta både ett, två och tre steg bakåt.

Nattklubb i lördags. En kille som jag aldrig träffat tidigare kommer fram och frågar vad jag jobbar med. "Jag är sportjournalist, jobbar mycket med fotbolls-EM just nu", svarar jag, varpå han noga studerar mig uppifrån och ner och säger: "Du är den vackraste kvinna jag mött, men du kan ingenting om fotboll".

I en uppmärksammad krönika i tidningen Idrottens Affärer lyfts frågan om jämställdhet mellan kön inom den svenska sportjournalistiken. Jättebra. Problemet är bara att det som lyfts inte är frågan om utrymme, lika löner eller lika möjligheter. Det som lyfts är i stället de kvinnliga experternas och programledarnas klädval, och hur de ger ett oseriöst intryck.


I krönikan ställs frågan vem det är som bestämmer klädseln i studion. Journalisterna själva, eller någon överchef. Men jag vill inte diskutera huruvida Anna Brolin, Johanna Frändén och Hanna Marklund väljer sina kläder och skor själva eller inte. Där trampar vi rejält snett.

Jag vill diskutera varför vi vill ha in kvinnor i de mansdominerade branscherna - men bara om de anpassar sig.

– Jag förstår inte varför man inte kan vara seriöst klädd även som kvinna och sportjournalist. Jag förstår inte varför de ska kläs ut på det sättet. Jag tycker att det är synd, säger Cecilia Giertta till SportExpressen när hon utvecklar sina resonemang från sin krönika.

Vet ni vad jag tycker är synd? Att traditionellt kvinnliga attribut ska anses oseriösa i den här typen av sammanhang. Att somliga tycker att en seriös, professionell och kunnig kvinna framstår som mindre professionell när hon tar på sig en klänning eller ett par högklackade skor, eftersom det direkt antas att hon är utklädd och obekväm. Gud förbjude att en kvinna känner sig bekväm som just det - en kvinna.


 Samtidigt sitter Olof Lundh i studion med en snygg frisyr, välsittande kostym och trendigt skägg. Men inte ett ord om att det gör honom mindre seriös. Och jag börjar fundera på om den där killen i lördags hade bedömt mina fotbollskunskaper annorlunda om jag inte hade haft en tajt klänning och ett par höga klackar på mig. Som jag för övrigt hade valt ut helt själv och kände mig väldigt bekväm i.

Vi måste sluta blanda in kvinnors utseende, klädval, smink och höga eller låga skor när vi pratar yrkeskunskap och professionalism. Kvinnor ska inte behöva anpassa sig och välja bort allt som är traditionellt kvinnligt för att bli tagna på allvar i sina roller som är traditionellt manliga.

Och om man för övrigt påstår att personerna i studion är där mer som studiovärdar eller modedockor än sportjournalister. Då har man uppenbart inte lyssnat en sekund på vare sig TV4:s eller SVT:s studio under det här mästerskapet.

– Det är inget fel på kläderna i sig, och kvinnorna är jättefina. Men det hör inte hemma i en fotbollsmiljö. Det måste finnas en gräns mellan att vara supersnygg och en vanlig sportjournalist, säger Cecilia Giertta.

Vänta nu. 

Vanlig sportjournalist... vanlig sportjournalist... manlig sportjournalist. Just det, det är så det heter.


LÄS ÄVEN: Anna Brolins svar efter krönikan.