Therese Strömberg
Försäsongen kom och gick, gruppspelet var vad det alltid är. Och så när vintern äntligen smält bort, solen värmt upp läktarna och röken till slut skingrat sig ska ytterligare ett finallag tas fram på Tele 2 arena efter att det första blev klart i går.
Djurgården belägrar offensiv planhalva under hela den första kvarten, trycker och trycker och trycker mot Malmös mål. Magnus Eriksson åker på en smäll och tvingas byta, Malmö flyttar upp utan att få i gång något direkt rasande tempo. Jo Inge Berget måste också kliva av och på kommer Sören Rieks.
Två minuter senare är det 1-0, och säga vad man vill om att det dröjde innan han var på plats. Isaac Kiese Thelin behövde inte mycket mer än en halvtimme på sig att visa varför han alltid är en bra idé.
■■■
Det här var en match som det fullständigt kokade om innan den ens hade hunnit börja. Som påminde om vad de allra bästa av svenska fotbollseftermiddagar har att erbjuda. Det var en match mellan två lag som spelade bra fotboll, med den stora skillnaden att det ena tog sig till en massa lägen men missade alla, och det andra tog sig till ett fåtal och satte ett.
Vi hade att göra med två lag som länge känts ganska klara för att slåss om SM-guld i år, och som ju längre för- och cupsäsongen har lidit både har hittat hål att täppa igen och tillfällen att demonstrerat sina styrkor. I dag fanns det spelare i båda lagen som inte riktigt kom till sin rätt, samtidigt som det var många som visade på hur mycket som finns att se fram emot i år.
Isak Hien som länge varit spännande men ett stort frågetecken kliver in i cupspelets slutskede och ser om än inte felfri ut så i alla fall mycket starkare som ersättare i mittlåset än vad man hade trott. Att Sead Haksabanovic dessutom kommer in i Djurgården nu borde omedelbart placera Victor Edvardsen som en ständigt central spelare i stället för det fram och tillbaka-läget som varit med hans position de senaste veckorna. Och om inte det är spets är det svårt att se vad som ska vara det.
■■■
Vad gäller Malmö har de väldigt länge haft allt, samtidigt som de hela tiden också har haft en sak kvar. En match att erövra, en titel att en gång för alla ta hem igen. Att ta sig till cupfinal har inte under något läge de senaste veckorna känts som någon självklarhet, och det kommer det heller inte bli att vinna den. MFF om några är så att säga medvetna om det. Men det sista hindret mellan dem och ett nytt försök är nu undanröjt samtidigt som landets sedan länge starkaste trupp också känns komplett.
Det tog en stund för dem att få Kiese Thelin på plats, men att hitta en tredje sejour för honom i klubben Var förmodligen det bästa de kunde göra. Han behöver inte acklimatiseras någon vidare lång stund (33 minuter typ) och är exakt den typen av anfallare de behöver. Det är också en ganska bra spets.