Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Therese Strömberg

Precis så viktig seger som det har pratats om

AIK:s Henok Goitom firar segern. Foto: HENRIK ISAKSSON/TT / HENRIK ISAKSSON TT NYHETSBYRÅN
Dif-spelarna deppar. Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES

Djurgården har närmat sig ett osannolikt SM-guld med ett fascinerande lugn. 

Men när tredje förlusten inkasseras blir guldstriden någonting helt annat än vad den hade kunnat vara. 

Och det kommer under de kommande omgångarna att visa sig vem det egentligen var viktigast för att vinna här.

Djurgården sitter i förarsätet i allsvenskan och matcherna har varit viktigast för jagande motståndare. Förra helgen låg pressen på Malmö, den här veckan låg den på AIK.

Det är inte det att Djurgården inte vill vinna, och det är en självklarhet att de vill utöka serieledningen till varje pris. Men det är för en gångs skull inte de som jagar, och det är ett budskap som har gått fram de senaste veckorna. 

De leder serien oavsett vad som händer. Men sen då?

***

Djurgården kommer aldrig in i sin hysteriska press inför rekordpublik och vibrerande läktartryck på Friends arena. De har en del boll men har svårt att överhuvudtaget spela sig förbi AIK:s försvar under långa stunder av första halvlek. 

När AIK går framåt gör de det med kreativa kombinationer, men ingen av målvakterna behöver jobba ihjäl sig. 

Sedan, när Marcus Danielson gör ner Henok Goitom och AIK tilldelas straff får Tommi Vaiho se bollen träffa nätet bakom sig för första gången sedan i mitten på juli. 

Orutinerat av mittbacken, men ingen absolut katastrof. 

Och det är heller ingen katastrof att Djurgården förlorar för första gången sedan de här två lagen möttes i våras om man ska tro dem själva.

***

När halvtidsröken lagt sig och andra halvlek kan börja bestämmer sig AIK för att ställa sig på egen planhalva och låta Djurgården hålla i bollen. 

Bortalaget rullar runt med tålamod men har trots det svårt att komma till några skarpa målchanser och får till slut återigen se sig derbybesegrade den här säsongen. 

Förlusten till trots är serieledningen intakt. Men med en poäng ner till AIK och tre ner till Malmö tätnar guldstriden på ett sätt som man i Djurgårdslägret ändå bör börja svettas lite över. 

Även om det i de här lägena alltid heter att man har allt i egna händer, och trots att Djurgården knappt släpper in några mål och dessutom har gjort det till en ovanlig företeelse att de förlorar allsvenska matcher, så är guldstriden plötsligt någonting annat än vad den var i går. Och den är någonting helt annat än vad den hade kunnat vara i morgon.

Blåränderna har tagit sig an hela den här säsongen i allmänhet, och de senaste veckorna i synnerhet, med ett näst intill fascinerande lugn. Och när slutsignalen ljuder efter både rött kort, tjafs och stressade gester från AIK-bänken är det tydligt att segern var precis så viktig för serietvåan som det pratats om på förhand.

Men nu kan det inte heta så längre. Nu finns det inga segrar som är viktigare för någon annan.

När Djurgården leder serien med en poäng blir det viktigt att inte förlora fler matcher, för då kan den här förlusten plötsligt betyda mer än vad man först fick det att låta.