Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Nyanserade bilden av ett hopplöst lag

Foto: GLYN KIRK / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Manchester United hade möjligheten att kliva fram som osannolik titelutmanare. 

De tog den inte, men lyckades i stället fortsätta nyansera bilden av sig själva som hopplösa.

Under ett år, en tid, och en jul där allting har varit annorlunda och jobbigt kändes det betryggande att i alla fall en sak skulle vara som vanligt och bra. Boxing day. Tills man vaknade upp på annandagen och insåg att det är lördag, och att spelschemat den här dagen är som vilken vanlig lördag som helst. Det är inte en smällkaramell av fotboll mitt i veckan från ingenstans. Det är bara en helt vanlig lördag, med helt vanlig lördagsfotboll. Så inte ens boxing day kunde vi få ha i fred alltså. Nåväl. Vid närmare eftertanke har det ju ändå spelats fotboll varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag hela det här året, så boxing day kanske ändå inte hade varit boxing day även om allt hade varit som det borde.

Vi släpper det. 

* * *

Manchester United är inte heller som de borde. Eller, jo, det kan man väl till viss del argumentera för att de är, eller i alla fall på väg att bli, men de är inte som de såg ut att de skulle vara mot slutet av året för bara några veckor sedan. 

När de åkte för att möta Leicester borta på annandagen gjorde de det som ligatrea med en match mindre spelad utan att man ens har hunnit reflektera över hur det kunde bli så. I början av november stod klubben och kollade sig omkring, såg att Mauricio Pochettino stod i ett hörn och var ledig och rapporterna gick varma. I dag är läget ett annat. Pochettino sitter med pennan i handen i Paris och Ole Gunnar Solskjaer står på King Power Stadium och har inte sett sitt lag förlora i ligan sedan - just det - början av november.

* * *

Det var oklart hur den här matchen skulle se ut, med två lag som gärna ger bort bollen och kontrar som matchplan var det bara ett av dem som kunde få som de ville. Det blev inledningsvis United under en underhållande första halvlek med lägen åt båda håll. 

Efter två minuters spel fick Marcus Rashford ett drömläge att sätta 0-1, men nickade helt ofattbart över. Strax därefter gick Jamie Vardy mot Eric Bailly och sköt över han med. Med drygt 20 minuter spelade stod Rashford återigen ren, och efter ett inkast och en framåtpetning av Bruno Fernandes var det ledning United. 

Och här började det lukta osannolik titelutmanare. 

Fram tills dess att Harvey Barnes kom ensam mot halva Uniteds startelva och placerade in kvitteringen tio minuter senare.

* * *

Den andra halvleken blev än jämnare, även så vad gällde bollinnehavet. Schmeichel stod för en klassräddning, Martial hade en icke godkänd boll i nät och Victor Lindelöf fick utgå med skada. Edinson Cavani byttes in och assisterade Bruno Fernandes till ett nytt ledningsmål för United. Sedan byttes också Ayoze Perez in och assisterade Jamie Vardy till ytterligare ett kvitteringsmål. 

Vid seger hade den där doften av titelutmanare mot alla odds svept in över United igen, men det blev inte så den här eftermiddagen. Det är små marginaler i tabellen, och beroende på övriga resultat under omgången kan de sjunka ned en aning. Samtidigt har de en hängmatch mot flera av lagen runt sig.

Man ska inte förvänta sig att United slåss om titeln i år, men den förlustlösa sviten de har är karaktärsbyggande, kanske kontinuitetsbyggande, och den nyanserar bilden av ett hopplöst lag med en hopplös tränare.