Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Naivt att tro att det är fotbollens räddning

Foto: BAGU BLANCO/BPI/SHUTTERSTOCK / BAGU BLANCO/BPI/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Real Madrid ska försöka slå ut Chelsea för att ta sig till sin femte final på tio år. 

PSG ska försöka ta sig till sin andra raka. 

Har vi redan en superliga?

Ska vi bara kort återupprepa vad det var som hände förra veckan? Superligan annonserades, José Mourinho fick sparken, superligan lades ner, Ed Woodward lämnade Manchester United, John Guidetti gjorde mål och Daniel Ek ville köpa Arsenal. 

Superligan var väl någonstans kaosets mamma, men det gör inte de övriga händelserna mindre värda att nämna i sammanhanget en otroligt intensiv fotbollsvecka. 

Därför kändes det skönt att få inleda den här veckan med den första av fyra semifinalmatcher som ska spelas de kommande åtta dagarna. En helt vanlig och trygg Champions League-vecka, med endast superliga-klubbar inblandade, så klart.

* * *

På Real Madrids träningsanläggning är det Chelsea som gör det första målet. Mason Mount fullkomligt glider fram över planen, lägger en boll på Christian Pulisic som nickar ner till Timo Werner, som fortfarande inte lyckas hitta målet ens på de mest perfekta lägena den här säsongen. Före detta Chelsea-målvakten Thibaut Courtois i Real Madrids mål säger tack men nej tack när han försöker. I stället får Pulisic finta bort honom en kort stund senare och skicka in 0-1 bakom två Realförsvarare som misslyckas med att stå i vägen. 

Innan den andra halvleken nickar Karim Benzema (så klart) elegant ner en boll till sig själv och drämmer in 1-1. Eden Hazard gjorde inget vidare väsen av sig när han kom in, så det var det med det och Chelsea har övertaget inför returen.

* * *

Åter till förra veckan och vad som egentligen är vad. Före detta fotbollsspelare var arga, fotbollssupportrar var ännu argare, men argast av de alla skulle till slut Florentino Perez vara. För knappt 48 timmar efter att han var en av tolv klubbhöjdare som basunerade ut att superliga-hotet inte längre bara var ett hot började klubb efter klubb dra sig ur tills det till slut bara var precis det det var ändå.

Och i skymundan kunde Uefa flika in med sitt nya Champions League-upplägg, som också det är ett sätt att gå de rikaste klubbarna och de starkaste varumärkena till mötes. Det blir fler matcher, fler räddningsplankor, mer pengar.

Notera att det alltså även här är klubbars önskemål och krav som möts, inte spelares, definitivt inte supportrars.

Missförstå mig inte, personligen är jag starkt emot en superliga av närmre hundra rimliga anledningar, men det är naivt att tro att superligans fall är fotbollens räddning, att ingen kommer att försöka starta en superliga igen.

Och frågan är: Trots att den inte är en rebellisk utbrytarliga, och trots att den inte per definition är stängd, har vi inte redan en superliga?

* * *

Det är väl förvisso ingen som har påstått att fotbollen är perfekt i sin nuvarande form, inte minst har engelska fotbollssupportrars vädjan efter 51-procentsregeln vittnat om att folk börjar tröttna. Men det betyder inte nödvändigtvis att vi kommer klara av att byta riktning. Miljardärer äger i regel de mest framgångsrika fotbollsklubbarna, pengar vinner titlar, och mycket vill ha mer.

Att superliga-planerna ens kommer så långt som de gjorde den här gången hänger så klart ihop med att en av de första sakerna som Ed Woodward nämner när han ska berätta vad han är stolt över under sin tid i United är att de har spenderat mer än en miljard pund på spelare. Och det i sin tur hänger givetvis också ihop med att de senaste tjugo åren är det bara en klubb utöver de tilltänkta superliga-klubbarna som har vunnit den här turneringen (Bayern München var inte en av de tolv, men har i allra högsta grad alltid nämnts i sammanhanget).

En av dem kommer att vinna i år också.