Therese Strömberg

Låt Ole slippa det här, för Guds skull

Foto: PETER POWELL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

En förnedring så total att man nästan kände sig smutsig som fortsatte kolla.

Vad är det egentligen tänkt att detta United ska vara? Ett seriöst sportsligt projekt, eller ett makabert konstprojekt?

Ole Gunnar Solskjaer är pressad. Det pustas och frustas och skriks om hans avgång när det ständigt blandas och ges, när linjerna är svåra att urskilja och ingen egentligen vet var hans lag är på väg. Men så kommer en match, så viktig att han bara inte kan förlora den, och det gör han inte heller. 

Känns scenariot igen? Det är för att när det skedde i Champions League i onsdags var det typ sjuhundraelfte gången det upprepade sig de senaste åren, och det är en historia som förmodligen aldrig kommer att sluta upprepa sig så länge han finns på Uniteds tränarbänk. Och det är så klart inte hans fel. Att Solskjaer är en tränare som inte är tillräckligt bra för att vinna titlar men som likförbannat har ett jobb i en klubb som måste vinna titlar är det andra än han själv som i huvudsak bär ansvaret för. Och det börjar bli synd om honom. 

* * *

Boll förbi Harry Maguire, boll förbi Luke Shaw, Liverpool är så läskigt bra när det känns som att de bara bestämmer sig för att ”nu ska det bli mål”, och Naby Keita rullar retsamt enkelt in 0-1 bara någon minut efter ett mönsteranfall från United som i stället slutade med att Bruno Fernandes brände i väg bollen upp på läktarna. Det är högt tempo, det är ivrig stämning på Old Trafford, det är väldigt mycket som är väldigt häftigt. Men United är inte en av de sakerna. I alla fall inte av rätt anledningar. 

Marcus Rashford drar av ett skott som för en sekund ser ut att vara inne för kvittering, men den studsar i utsidan av målet i stället för insidan. 0-2 Liverpool i stället när samme Maguire och Shaw som spelas bort vid första målet springer in i varandra och ger motståndarna drömytor en kvart in i matchen.

Luke Shaw skjuter utanför, Cristiano Ronaldos inlägg nickas undan, Mohamed Salah gör både 0-3 och 0-4 innan den första halvleken är över. Det är en uppvisning i dödlig effektivitet som Liverpool bjuder på och United är totalt utmanövrerat och förnedrat av sin värsta rival. 

* * *

Solskjaer kan inte göra någonting annat än att bita ihop käkarna och gå in i omklädningsrummet till ljudet av ett buande Old Trafford när hans lag fullständigt faller ihop, och vad han säger till spelarna i halvtid spelar egentligen ingen roll. De vet att det är pinsamt, att de är många som behöver ta sig själva en ordentlig titt i spegeln. Men den här gången kommer inte den där räddningen som så många gånger förr. Salah fullbordar ett hattrick och gör Liverpools femte mål i matchen strax efter att andra halvlek har börjat, och när Ronaldo reducerar är det offside. Det är bara så maktförhållandena ser ut i dag, trots att de absolut inte behöver göra det, och det är dags att saker och ting börjar få andra konsekvenser än att spelare och ledare medger att de inte var tillräckligt bra just i dag.

Allt har inte alltid varit fruktansvärt sedan Solskjaer tog över, han har gjort en del bra saker, men det som har varit konstant är ändå bevisen för att han inte är den tränare som kommer att göra United till ett titelvinnande lag igen. Ändå har han fått vara kvar, ändå har kontraktet förlängts, och det är den sportsliga ledning som tagit de besluten som i grund och botten är ansvariga för situationen som uppstår i dag. Det är de som måste agera om de vill att det ska bli någonting av den dyra trupp de har köpt ihop. Om de vill att det ska bli ett seriöst sportsligt projekt av det som just nu mest börjar likna ett ganska makabert konstprojekt: Hur dyrt och bra lag kan Ole Gunnar Solskjaer misslyckas med?

Låt honom slippa det här nu, för Guds skull.


Hånen mot Messi i franska hatmötet