Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Lagkamraterna kan önska mer av Zlatan

Zlatan Ibrahimovic deppar under matchen mot Inter.
Foto: LAPRESSE / LAPRESSE/SIPA USA SIPA USA
Zlatan och Romelu Lukaku rök ihop under matchen.
Foto: NICOLò CAMPO / NICOLò CAMPO/SIPA USA SIPA USA
Zlatan blev utvisad och Milan förlorade med 2-1.
Foto: NICOLò CAMPO / NICOLò CAMPO/SIPA USA SIPA USA

Zlatan bestämmer hur det går för Milan. 

Lika mycket som han har varit den stora skillnaden när de har gått från katastrof till titelkandidat var han den stora skillnaden när de missade cup-avancemang mot Inter.

Under hösten 2019 hade Milan ett ungt, orutinerat lag som vecka efter vecka lämnade mer att önska. Efter att Zlatan kom in har han, som bekant, på alla sätt och vis satt tonen. Han har fått samtliga av sina lagkamrater att anstränga sig till sitt yttersta för att göra honom nöjd, för att komma så nära hans nivå de bara kan. Hans blotta närvaro har genomsyrat hela klubben och det har påverkat prestationerna även under de dryga hälften av ligamatcherna som han inte har spelat den här säsongen. 

Mot Inter i cupen kom hans första snedsteg, och för första gången var det hans lagkamrater som faktiskt kunde önska mer. 

***

Allt som Milan gjorde dåligt mot Atalanta för bara några dagar sedan, när de åkte på säsongens andra ligaförlust och inte fick någonting alls att stämma var som bortblåst till en början i tisdagens cupderby. Anfallsspelet går som på ett snöre de första minuterna, både Rafael Leao och Zlatan kommer nära att göra mål. Även när Inter trycker på och Simon Kjaer går ut skadad lyckas man hålla undan.

Efter halvtimmen spelad går bollen från Zlatans fot, via stolpen och in i mål. Så klart. För sådana här matcher är i första hand hans. 

Och där och då, när resultattavlan på San Siro har slagit om till 0-1 och Milan leder mot Inter är den största skillnaden mellan de här två lagen just Zlatan. Hans aura, hans bestämdhet, hans rutin i den här typen av matcher och hans förmåga att få ut det absolut bästa av både sig själv och sina medspelare. 

Men precis inför halvtidsvilan står han och tjafsar med Romelu Lukaku tills Inter-spelaren ser ut att vilja springa efter svensken ned i spelartunneln efter att de båda har fått ett varsitt gult kort. Båda två får komma ut till andra halvlek, men bara en av dem skulle få avsluta den. Och när hela matchen summeras är det trots allt fortfarande Zlatan som är den stora skillnaden.

Det är bara det att det inte är i någon positiv mening för hans eget lag den här gången.

***

En knapp kvart in i andra halvlek och en klumpig satsning bakifrån senare är han utvisad. Och precis som han gjort sedan han kom till klubben sätter han tonen. 

Stämningen i laget blir stressad. Ante Rebic kommer in efter Zlatans röda och får vara glad att han bara drar på sig ett och inte två gula kort inom loppet av någon minut, Rafael Leao är nere i eget straffområde och orsakar straff. Romelu Lukaku dunkar grandiost in den via ribban och det är 1-1.

Nu är det Inters match helt och hållet, och det är bara för Milan, som inte har ett enda skott vare sig på eller utanför mål i den andra halvleken, att försöka hänga med.

Efter att domaren har sträckt sig och tvingats byta ut sig själv (ja, det hände otroligt mycket i den här matchen) sätter Inter in en djupfryst Christian Eriksen som förvaltar en av tolv frisparkar som Milan ger bort och gör 2-1 för avancemanget. 

Det var en välspelad och jämn match så länge det var elva mot elva, och Inter hade kunnat vinna den även om Zlatan hade varit kvar på planen i 90 minuter. Men det faktum att han inte var det, och sättet han åkte ut på gjorde det omöjligt för Milan att göra det.