Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Jag tror att det är hela mänsklighetens straff

Foto: MICHAEL REGAN / STELLA PICTURES / PA
Foto: MICHAEL REGAN / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Liverpool mot Manchester United i någon form av titeljakt.

En match som kom till oss och spelades under absolut sämsta tänkbara förutsättningar.

Låt oss hoppas att den kommer snart igen. 

Det är ett av de största rivalmötena i europeisk fotboll, det är också någonting så ovanligt det senaste decenniet som att det är ettan mot tvåan i tabellen när Manchester United besöker Liverpool på Anfield. Och det är klart, som om vi inte har lidit nog under det senaste året då vi har följt en fotboll som inte på något sätt är den fotboll vi signade upp för när vi föll för den här sporten så kommer den här matchen dessutom nu. 

När absolut ingen får möjlighet att vara på plats, när atmosfären är totalt obefintlig och när fotbollen alltmer börjar förvandlas till någonting abstrakt som mest bara fladdrar fri på tv:n varje dag, hela tiden utan att man egentligen känner någonting för den. Jag tror att det här är vårt, alltså hela mänsklighetens, straff. För exakt vad vet jag inte, men ett straff är det alldeles uppenbart.

Och vi var nog ett gäng som satt hemma och hade lite ont i magen över att det här skulle bli ytterligare en avslagen, händelselös och totalt ointressant match mellan två storlag den här säsongen. 

Vi hade inte helt fel.

* * *

United förlorar inte borta och Liverpool förlorar inte hemma. Det räckte egentligen med att börja där för att förstå att det här skulle bli en tajt match. 

Det börjar, precis som alla visste på förhand, med att Liverpool tar kommando och redan efter tre minuter har Andy Robertson en svag boll i utsidan av målburen. Hemmalaget fortsätter att ständigt spela sig uppåt i planen, ta sig förbi en mot en, men i eget straffområde står 800 försvarande United-spelare och vägrar släppa till några klara målchanser. I stället slarvar hemmalaget bort ytterligare ett par halvlägen som hamnar överallt förutom på mål.

I takt med att United började bromsa in Liverpool, ta sig framåt och få ett par fasta situationer i bra lägen gled den här matchbilden alltmer över till att likna det antiklimax som stormatcher tycks dömda att vara den här säsongen. 

Bruno Fernandes drar en frispark som nog åtta av tio tv-tittare trodde var på väg in efter halvtimmen spelad, strax därefter kom Liverpools (och hela halvlekens) första och enda skott på mål. 

Nu stod hoppet till andra halvlek för att vi inte skulle behöva känna oss totalt berövade på vad som borde ha varit årets i särklass häftigaste engelska fotbollsmatch. 

* * *

United vet att det fungerar för dem att låta motståndarna ha bollen, att ligga i sina positioner och sedan testa att stötvis ställa om. Därför har de inte heller några ambitioner att göra någonting annat och matchens andra halva börjar ungefär som den första. 

Edinson Cavani byts in, United har något bra läge som det så klart inte blir någonting av, Harry Maguire och Victor Lindelöf blockar skott och Marcus Rashford är nära att ta sig hela vägen fram till mål. Men vad det lider börjar Liverpool leva allt farligare.

Med sju minuter kvar skjuter Paul Pogba, som för övrigt har varit helt otrolig de senaste omgångarna (man kan inte säga ”veckorna” längre eftersom det går ungefär sex omgångar på en vecka), ett skott som Allison räddar ut till hörna. Och först här hettar matchen till. Liverpool blir isärdragna, deras fuskbygge till mittförsvar ställs på prov, United trycker på.

Tre minuter tilläggstid och 0-0. 

Då är det Liverpool som trycker på, skapar hörna, United kan kontra men blir av med bollen, Liverpool går framåt igen. Slut. Tio intensiva minuter var allt vi fick. Även om andra halvlek var bättre än den första, och även om fotbollsmatchen rent kvalitativt inte var fruktansvärd så måste vi kunna konstatera att den var ganska tråkig. 

United behåller serieledningen och fin form, Liverpool fortsätter ha problem. Låt oss bara hoppas att den här matchen kommer igen snart, med publik på läktarna och världen i ordning.