Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Ingenting av allt det där betyder någonting nu

Foto: REMOTEPHOTOPRESS/SHUTTERSTOCK / REMOTEPHOTOPRESS/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: MATTEO GRIBAUDI / BILDBYRÅN

Ett lag jagar ligatitel, det andra har inte råd att stanna till på mitten. Det ena laget har bättre form, det andra är de facto bättre.

Men det är Milanoderby i kväll. En match som betyder allt samtidigt som ingenting betyder någonting.

Zlatan missade förra helgens match mot Hellas Verona, åkte till Stockholm och besökte Årsta, tillbaka till Milano för att rehaba och komma tillbaka. Den förkylning som rapporterats var även en skada och han har knappt tränat på hela veckan.

Men ska Milan ha någon som helst chans mot ett Scudetto-jagande Inter finns ingenting annat än att han är med. 

För den här matchen är precis lika viktig för båda lagen att vinna, men det är ingen hemlighet var fördelen ligger.

 

Vi har en av fotbollsvärldens absolut hetaste matcher framför oss. En storslagen rivalitet som, precis som många andra liknande, grundar sig i politik och värderingar och som sedan vuxit sig starkare och starkare. 

I dag är det förmodligen få som har den aspekten i bakhuvudet när de sätter sig framför tv:n eller ställer sig på läktarna och hejar på antingen Milan eller Inter. Beroende på om man är blåsvart eller rödsvart har man högst troligt antingen en eventuell Scudetto eller ett hopp om Europa främst i tanken. 

Eller nej, näst främst. När läktarna fylls, tifon i världsklass exponeras och sånger ekar inne på San Siro är det bara en derbyseger som betyder någonting. 

Det är det enda som finns där och då, och allt annat är sekundärt.

 

Romelu Lukaku i ena laget, Zlatan Ibrahimovic i det andra. Så långt någorlunda lika villkor, men ungefär där tar det slut. 

Medan Inter är på väg tillbaka mot toppen befinner sig Milan fortsatt på oklar mark, men kanske har de i alla fall tagit sig upp ur kvicksanden som kramat om vaderna och letat sig upp mot låren på dem de senaste åren. Sju raka matcher utan förlust är ändå någonting, och klart mer hoppingivande än någonting av det som hände under hösten.

Men samtidigt som Antonio Conte coachar Inter mot ett tajt titelrace mot Juventus kämpar Stefano Pioli med att få sitt lag att ta poäng mot Hellas Verona. 

Kort sammanfattat har Inters väl sammansatta sportsliga ledning, rekryteringen av Conte och de lyckade spelarköpen givit dem en reell möjlighet att ta sin första ligatitel sedan 2010. Milans värvning av Zlatan Ibrahimovic har fått folk att drömma om en Champions League-plats, men ett någorlunda realistiskt mål är Europa League. 

Olika världar, minst sagt. 

Men ingen av dem har råd att förlora. 

Lika viktigt som det är för Inter att ta in tre poäng på Juventus borde det vara för Milan att inte halka så långt efter topp fyra att det blir en officiell omöjlighet att komma ikapp. 

 

Klyschigt och uttjatat heter det att derbymatcher lever sitt eget liv. Att formkurvor, styrkeförhållanden och logik sätts ur spel. Att ingenting av det där betyder någonting samtidigt som matchen i sig betyder allt.

Det finns så klart en viss sanning i det. Men den tydligaste sanningen av alla är att Inter ligger minst ett par år före Milan i sin jakt på att åter närma sig Europas övriga topplag.

Och det ska trots allt krävas mycket om Zlatan Ibrahimovic ska lyckas göra som sist och vinna sitt första derby sedan återkomsten till Milano.