Therese Strömberg

Ingen går att räkna med – ingen kan räknas bort

Foto: JOHAN AXELSSON / BILDBYRÅN

Ingen går att räkna med. Ingen kan räknas bort. 

Djurgården tacklade minisvackan på bästa sätt, Malmö har gjort detsamma.

AIK spelar i morgon, och ingen kan säga att det allsvenska upploppet inte är spännande.

Inför förra landslagsuppehållet var det oroligt kring Djurgården. Sviktande form och uteblivna resultat med derby och toppmöte på andra sidan satte frågetecken kring guldjakten. Men sedan de tankarna susade förbi i huvudet har Jacob Widell Zetterström stått för ett par monsterinsatser och Mange Eriksson hittat tillbaka till allt han gjorde så bra i somras. Hjalmar Ekdal har helt plötsligt börjat göra mål och Haris Radetinac är 35 år men har aldrig varit bättre. Det var inte ens några problem att vinna derbyt mot Hammarby för ett par veckor sedan. Så två segrar och ett kryss senare var man återigen tveklöst en av huvudpersonerna i den allsvenska guldstrid som bara blir svårare och svårare att sia om för varje omgång som går.

* * *

Östersund borta ska så klart inte vara någonting annat än en enkel resa till tre poäng med båda lagens förutsättningar och tabelläge i åtanke. Och det är det inte heller. I den trettonde minuten dundrar Jacob Une Larsson upp en boll i krysset, och man kan inte låta bli att undra vad Djurgården ens ska med anfallare till när deras mittbackar gör sådana mål.

Så klart till att få in ännu fler. Innan halvtidsvilan har Edward Chilufya utökat ledningen i samma kryss och Kalle Holmberg har hittat tillbaka med bollen i nät för första gången sedan i maj. Eller om det var Joel Asoros knä. Det spelar mindre roll för ett Djurgården som vinner den här matchen med tre mål mot noll efter att mest bara ha spelat av den andra halvleken och tackat Östersund för visat intresse.

Mot nästa match, med bästa tänkbara insats i ryggen.

* * *

Men det är ju så att det brukar vara all fun and games i Djurgården fram tills man konfronteras med ett derby. Och förra mötet med AIK var vad som kastade dem ner i vad som senare skulle visa sig vara en minisvacka, men ändå en svacka. Och när nästa helg kommer möts de igen, den här gången i den tjugoandra omgången, och det finns knappt utrymme för svackor eller ens poängtapp för den som vill koppla grepp i toppstriden så som den ser ut just nu. Fyra lag har följts åt de senaste veckorna. De har tappat och vunnit om vartannat, ingen har fallit av, ingen har stuckit. Det går utan att skämmas att argumentera för att Elfsborg hakade av sig själva den här helgen, men konstigare saker har hänt än att de får utrymme att komma ikapp igen (den stora frågan är om de i så fall har det i sig, men det är ett sidospår).

Det är nog inte fel att konstatera att det allsvenska upploppet är här nu, och det ser ut att bli intensivare än på länge. När de tre senaste årens guldlag gör upp går ingen att räkna bort, och ingen går riktigt att räkna med samtidigt som alla är att räkna med. Både på planen och på läktarna under vad som återstår av den här allsvenska hösten.