Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Det är snudd på en oförlåtlig insats

Foto: PAUL CHILDS / STELLA PICTURES / PA
Foto: JON SUPER / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Problemen har varit stora, men chansen att försvara titeln ändå inom räckhåll. 

Men efter en snudd på oförlåtlig insats av Alisson är det svårt att se Liverpool i ett titelrace under våren.

Samtidigt tycks Pep Guardiola ha löst pandemifotbollsgåtan.   

Historien berättar för oss att Manchester City inte vinner borta mot Liverpool, men att Anfield är Anfield betyder ingenting i ett sådant här läge. När det snart är ett år sedan som publik fyllde arenor och motståndarlag inte bara ställdes mot elva på planen utan också 50 000 på läktarna på den här typen av arenor.

Matchinledningen är på något märkligt sätt händelserik och tillknäppt på samma gång. Lagen är noggranna i sina egna aktioner, vaksamma på att inte låta motståndarna få för mycket utrymme att dra i väg, aggressiva de gånger de själva får möjlighet att gå framåt. Vi fick se en straff som Ilkay Gündogan brände duktigt, vi fick se ett bra frisparksläge för Liverpool som det inte blev någonting av. Sadio Mané borde ha gjort 1-0 på nick och Firmino hade kunnat göra det med ett dunderskott utifrån, men det var mållöst i halvtid.

* * *

Gündogan lyckas revanschera sig i den andra halvleken och gör 0-1, sedan är det Liverpool som får straff och Mohamed Salah som smäller in kvitteringen. Match! Men Gündogan var inte klar, och inte Raheem Sterling heller, och inte Phil Foden heller. Efter att Alisson har gjort bort sig rejält ett par gånger om står det 3-1. Sedan kommer också 4-1. Tre mål på tio minuter, och även om Alissons misstag inte är det som på egen hand dödar Liverpools titelförsvarardrömmar kommer den här insatsen att vara en av de mest konkreta sakerna att peka på i efterhand. 

För här kan de mycket väl ha givit bort titeln till Manchester City. 

* * *

Fotbollen är konstig och mer oförutsägbar än någonsin just nu. Du kan göra som Tottenham och sjunka som en sten när alla tror att du är en titelkandidat, du kan se urstark ut och sedan råka ut för att få hela backlinjen skadad och truppen totalt ur balans som Liverpool. Och alldeles uppenbart kan du ligga åtta poäng bakom förstaplatsen efter omgång 13 och sedan leda stort tio omgångar senare, samtidigt som en fin formkurva på tio matcher kan komma att betyda ingenting i slutänden. 

Men Pep Guardiola får utdelning på precis allt just nu. Phil Foden håller otrolig klass, Ilkay Gündogan öser in mål, Rúben Dias sätter knappt en fot fel och John Stones är helt plötsligt en av ligans mest pålitliga försvarare. 

Han har bestämt sig för att anpassa både sina laguttagningar och sitt lags sätt att spela till rådande omständigheter. Att spela den fotboll han egentligen förespråkar kräver mängder med energi, energi som spelarna omöjligt kan bibehålla någon längre stund en sådan här säsong. Därför går inte ytterbackarna lika brett, man täpper till mer centralt, tar inte ut sig lika mycket och tillåter inte motståndarna att komma i de kontringar som i vanliga fall är en av få segermöjligheter man har mot City. 

Redan för ett par veckor sedan var känslan exakt den här, att för varje match som United vann och för varje match som Liverpool tappade poäng i var det City som kom allt närmre ligatiteln. Och här är vi nu.

Pep tycks ha hittat nycklarna till hur hans lag ska spela fotboll under pandemi, och med stor sannolikhet går de nycklarna också till titellåset.