Therese Strömberg

Ett nytt kapitel i Zlatans karriär

Foto: NICOLò CAMPO / NICOLò CAMPO/SIPA USA SIPA USA

Det är ett nytt kapitel i Zlatans karriär.

Och samtidigt som det ser annorlunda ut ser det ut precis som det alltid har gjort.

Första gången från start på fem månader. Första gången från start som 40-åring. Zlatan Ibrahimovic var tillbaka när Milan gästade Bologna, la fram en perfekt boll till Rafael Leao efter en kvart och det var 0-1. Därefter var det nog en och annan som höll andan när han en stund senare tog sig för hälsenan och såg plågad ut efter en duell, men när halvtidspausen kom var det 0-2 och Zlatan hade för första gången spelat 45 minuter den här säsongen. 

En hel halvlek, det kändes som att det var ett halvt liv sedan. Men ännu mer skulle det bli, och jobbigt skulle det bli innan det till slut ändå blev som det i stort sett alltid blir.

* * *

Av någon anledning tyckte Gary Medel att det var lämpligt att be om Zlatans tröja redan efter en halvlek, i underläge 2-0 på hemmaplan med en man utvisad, och svensken var generös nog att ge bort den innan han råkade bli ännu mer givmild en dryg kvart senare. 

I den 48:e minuten nickar han in sitt andra mål för säsongen, problemet är bara att han gör det i fel ände av planen, vid en defensiv hörna, och Bologna kan påbörja en upphämtning som inte ligger särskilt långt bort bara de försöker litegrann. Tre minuter efter självmålet är det kvitterat, och trots att hemmalaget får ytterligare en utvisning när Roberto Soriano står för en potentiellt benbrytande stämpling är det som att det inte vill sig för Milan. De som brukar behöva tacka Zlatan ser den här gången ut att behöva avkräva honom en ursäkt. 

Tills det inte ser ut så längre.

* * *

Det är nästan svårt att berätta om Zlatan och hans storhet gång på gång på gång, år efter år efter år. Det är som att det till slut inte går att hitta nya sätt att säga det på, att det inte finns några nya sätt att måla bilden av en av de mest fascinerande karriärer man följt, att beskriva Sveriges störste genom tiderna. Det blir nästan platt bara att konstatera det där sista, men det är ändå svårt att låta bli. 

Han har kämpat sig tillbaka från två skador sedan i maj, bara spelat 165 minuter fotboll under samma period, missat ett mästerskap och ytterligare två landslagssamlingar. Han har fyllt 40 år mitt i allt och det mesta tyder på att vare sig han vill eller inte har han börjat skriva på de absolut sista sidorna av karriärsboken. Och han gör helt ärligt ingen bra match i dag, ändå kliver han av planen efter 90 minuter med ett mål och en assist i vad som i slutänden blir en 4-2-seger för Milan och ett kliv upp som (åtminstone tillfälliga) serieledare. Ingenting är normalt i det, samtidigt som det är så väldigt självklart. Och att han gjorde det där självmålet är redan glömt och förlåtet. Det finns inte, det hände inte. Och hörni, de avgörande VM-kvalmatcherna närmar sig.

Traliern till ”Jag är Zlatan”