Therese Strömberg
Det var som ett perfekt hån och en klarsynt verklighetsbeskrivning på samma gång. När The Final Countdown dånade i högtalarna och de svenska flaggorna vajade på innerplanen inför Sveriges ödesmatch mot Österrike. Den som började så bra och slutade så fruktansvärt.
Det är över nu. Det känns svart. EM är kört. De svenska spelarna har inte ens förutsättningarna helt klara för sig när de har spelat färdigt matchen, men vet ändå. Det blir inget. För någon är landslagskarriären över, för andra har den knappt börjat än. Och det är tre år kvar till Sverige eventuellt spelar ett mästerskap igen.
Vi behöver hitta en ny identitet, säger Dejan Kulusevski. Vi är för unga för att stå och vänta på att motståndarna gör misstag.
Han har sagt det förut, de är för unga för det här. Och innan man vet ordet av har man blivit för gammal. För att inte få ut maximalt av sig själv, för att inte gå till mästerskap, för att spela i Nations Leagues C-division.
Det görs ett jobb i det tysta
Det svenska landslaget kliver vidare i den här hösten i ett vakuum. Janne Andersson ska vara kvar, men har i princip inget att spela för. När de samlas igen i oktober har det meddelats att han kommer att vara på plats, för en träningslandskamp mot Moldavien och en förmodad slutgiltig krasch ut ur det här kvalet borta mot Belgien. Drömmen har redan dött, men matematik jobbar inte dröm, så det mest lojala är att låta förbundskaptenens klocka fortsätta ticka ner mot arbetslöshet i en månad till.
Det är åtminstone så man kan anta att delar av resonemanget har gått, men för vad som känns som första gången erkänner förbundet ändå att ett jobb görs i det tysta. Ett och ett halvt år efter att man pratade om livstidskontrakt för Janne Andersson kanske man till och med börjar prata med tänkbara kandidater att ta över efter honom. Och finns det någon logik i tankegångarna och minsta respekt för framtiden lär det jobbas stenhårt den kommande månaden för att försöka ha en ny förbundskapten på plats till sista EM-kvalsamlingen i november. Den som inte kommer betyda någonting alls mästerskapsmässigt, men kan betyda allt för den som tar över och truppen hen ska förfoga över. Det är långt kvar tills landslaget ska spela tävlingsmatcher igen, men de behöver all tid de kan få att hitta rätt med varandra.
Kanske funderar de på Per Mathias Högmo, som har landslagserfarenhet och nyligen vunnit SM-guld. Eller Jimmy Thelin, som under många år fått Elfsborg att under långa perioder vara ett allsvenskt topplag. Det finns tre före detta landslagsstjärnor som doppat tårna i både tränaryrket och storklubbarna i Europa, kan någon av dem bli förbundskapten med rätt person bredvid sig? Har någon på förbundet vågat yttra Twitter-drömmen om Chelseas före detta tränare Graham Potter?
Möjligheterna är många, beslutet livsviktigt.
Han vet – finns ingen återvändo
Den här landslagsgenerationen har sina brister. Offensivt kan den sätta skräck i vem som helst bara den får rätt förutsättningar. Defensivt lämnar den än så länge mer att önska. Den behöver styras i rätt riktning, prata samma språk som sin förbundskapten, lära sig att avgöra matcher som inte spelas mot Estland eller Azerbajdzjan. Det är delvis upp till spelarna själva att se till att få utväxling, men ingenting kommer att lösa sig innan förbundet har tagit ett beslut om vem som ska hjälpa dem.
The final countdown. För en förbundskapten som vet att det inte längre finns någon återvändo. För en landslagsgeneration som inte har råd att inte få ordning på sig själva särskilt länge till.