Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

En ovanlig och vanlig seger för Man United

Bruno Fernandes kramar om Ole Gunnar Solskjaer.
Foto: DAVE THOMPSON / STELLA PICTURES / PA
Pep Guardiola deppar.
Foto: DAVE THOMPSON / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

United gjorde ungefär samma sak som de alltid gör i den här typen av matcher, och eftersom City inte gjorde sitt jobb särskilt bra hände någonting både vanligt och ovanligt. 

Ole Gunnar Solskjaers lag tog tre poäng.

Var du några sekunder sen in till matchen? Eller du kanske smet i väg på toa i samband med att domaren blåste i gång? Kliade dig i ögat?

Då kan jag meddela att United fick en straff efter 30 sekunder, och eftersom Bruno Fernandes inte tycks kunna bränna straffar var det så klart 0-1 där och då. 

Därefter var det rörigt i City, som på vägen fram till den här matchen hade vunnit femton raka i Premier League och egentligen bara skulle meja ned nästa offer här. De kom in i det och tog över kommando och kontroll efter en stund, precis som både de själva och United ville, men något vettigt av det gjorde de inte.

Kevin De Bruyne har långt ifrån sin bästa dag på jobbet, i den första halvleken drämmer Gabriel Jesus in sig själv i stolpen i stället för bollen i målet när han kommer rusandes. När den andra halvleken börjar sätter Rodri ett skott i ribban, och precis som i första är det i stället United som ser till att få utdelning innan någon i City hinner säga sexton raka ligasegrar. 

Luke Shaw slår en boll längs backen invid stolproten, det är 0-2 och innebär i slutänden en både vanlig och ovanlig seger för Manchester United. Vanlig på det sättet att Ole Gunnar Solskjaer nu har vunnit fyra av sju matcher mot Pep Guardiola. Ovanlig eftersom de inte direkt skämt bort sig själva med segrar i ”big six”-matcherna den här säsongen.

* * *

För de gör ju samma sak varenda gång. De ger bort bollen till sina motståndare och förlitar sig på att de ska få tillräckligt med omställningslägen för att snabbt och effektivt kunna sticka upp och sätta ett mål eller två. 

Men det har inte fungerat den här säsongen. Inte mot Chelsea i oktober, inte mot Arsenal i november, inte mot City i december och inte heller mot vare sig Liverpool eller Arsenal i januari. Eller mot Chelsea förra helgen. Av de här sex matcherna har de vunnit noll, kryssat fem och förlorat en. De har gjort noll mål. Och då har vi ändå att göra med ett lag som bevisligen kan göra mål, som faktiskt är ganska bra på det. De har gjort näst flest av alla i ligan den här säsongen. Men vad bekommer den här typen av matcher är det som att Ole Gunnar Solskjaer inte förstår att om man ständigt gör exakt samma sak får man också exakt samma resultat.

Eller så har han helt enkelt varit nöjd med den lilla lilla segern i att inte förlora dem. 

På Etihad såg det under stora delar av matchen precis likadant ut som det gjort alla andra gånger. City höll i bollen, United avvaktade. Men hemmalaget gjorde det inte särskilt bra, slarvade bort i princip alla lägen de skapade och med två snabba mål och bud på ett par fler tar Solskjaers lag sin första trepoängare mot ”big six”-motstånd den här säsongen.

Tre poäng som kan komma att bli otroligt viktiga nu när säsongen går in i de sista tio omgångarna. Kanske inte för att på något sätt utmana Manchester City, det loppet är redan förlorat, men för att fortsätta hålla samtliga övriga stora rivaler bakom sig, och alla andra också för den delen.