Therese Strömberg
En guldstrid som aldrig vill ta slut, en allsvensk säsong som hade kunnat pågå hur länge som helst utan segrare. Det är så det har känts, och det är så det har varit. Djurgården gav allt mot Norrköping men fick bara en poäng förra omgången, Malmö tappade mot Häcken och både AIK och Elfsborg vann. Lag som sedan länge räknats bort har fortsatt dyka upp, och så fort man har ropat favorit har den försvunnit lika fort. Här var uppmaningen enkel, uppgiften inte lika okomplicerad för Djurgården. Ta tre poäng mot Varberg.
* * *
Och det var kanske extra viktigt eftersom de var först ut den här helgen. En förlust här och det kan vara avgjort redan i morgon kväll beroende på hur de andra lagen i toppen svarar. En förlust här och en seger för Malmö i kväll och guldchansen är död oavsett om den lever vidare för andra in i den sista omgången. Men det är ändå inte så att Djurgården tar något vidare grepp om matchen inledningsvis. Det tappas boll, ges bort hörnor och missas mål. När Kalle Holmberg får nätkänning för andra matchen i rad är det offside och den första halvleken tickar på. Frustrationen bubblar när hemmalaget med publik menar att Varberg tar för lång tid på sig, Tele 2 arena kokar, men blir helt stilla när Alexander Johansson nickar in 0-1.
Sen så: Kämpa - Djurgården. Sittplats ställ er upp. Dju Dju Dju Dju Dju Dju Dju. De välfyllda läktarna under det stängda taket håller inte tillbaka på någonting, alla ska framåt, matchen ska vinnas. Skjut! Och så kommer försvarsmisstaget som kan bli början på vändningen, straff till Djurgården och lagkapten Mange Eriksson vid bollen, Philip Mårtensson i målet. Boll från fot mot händer som håller den. Fortfarande 0-1 i halvtid, men känslan kring stämningen säger snarare 0-2. Och om ingenting händer i den andra halvleken kan den allsvenska guldjakten vara på väg mot en oväntad upplösning.
* * *
Det har ju pratats, tjatats och upprepats till förbannelse att vi bevittnar den tajtaste och mest ovissa guldstriden på länge, och för alla som förhåller sig neutrala till den känns bara tanken på att ett mästarlag skulle koras i kavaj en omgång från slutet ovärdig. Därför, och för att Djurgården är i guldstrid av en anledning, känns det logiskt när de gör 1-1 tidigt i den andra halvleken, men sedan fortsätter de ge bort fasta situationer och hamnar i underläge igen med över en halvtimme kvar att spela. 1-2 blir 1-3 innan matchen är slut. Djurgården har under stora delar av den allsvenska säsongen haft svårt att göra mål, i bland att ens träffa mål och i perioder mot slutet har de släppt in alldeles för många. I dag drabbades de av båda sina tillkortakommanden på samma gång, att de får in en reducering på tilläggstid är inte tillräckligt och det enda som finns kvar för dem är att hoppas. Hoppas på att den här guldstriden följer sitt hittills trogna mönster och att gulddrömmen inte dog här.