Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Therese Strömberg

Det var en av årets mest underhållande

Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Två lag som kopplat bort alla former av bromssystem.

Det hade kunnat sluta hursomhelst när Hammarby pressade, Norrköping snodde boll på mitten och alla bara gasade.

Och ingen kan säga att det här var vare sig tråkigt eller på något sätt orättvist.

Norrköping hann knappt in på arenan innan Hammarby kopplade ett stadigt nackgrepp om dem och Vidar Örn Kjartansson gjorde matchens första mål mot ett högst passivt försvar.

Det var inte bara målet. När Peking till synes behövde ungefär femton minuter på sig för att förstå att de var mitt inne i en pågående fotbollsmatch viskade Hammarbys presspel och kombinationer om att det här skulle vara deras kväll.

Gästerna såg livrädda ut till en början, men det var det där med den där kvarten. 

När den hade gått snurrade Jordan Larsson upp både Dennis Widgren och Odilon på vägen mot en assist till Totte Nyman som stänkte upp kvitteringen i nättaket.

Och efter det skulle det visa sig att den här kvällen inte alls var Bajens.

Man skulle kunna argumentera för att den inte var något av lagens.

Men i så fall var den alla andras.

 

Ett Norrköping som man fortfarande inte riktigt vet var man har sedan den minst sagt skakiga säsongsinledningen mot ett Hammarby med ett par ganska viktiga pjäser borta. Man kunde se små misstag, stor finess, en del förvirring och förlösande måljubel om vartannat framför sig. 

På förhand kändes det som en match som skulle sluta 3-3 eller med ett sent avgörande.

Den känslan höll i sig tills slutsignalen gick.

Det var monsterräddningar, rensningar på mållinjer och snygga finter. Det var bra försvarsspel, dåligt försvarsspel, eleganta passningar och kokande läktare.

Den här matchen var precis allt man vill ha en måndagskväll i allsvenskan. 

Ena stunden var det full koll, nästa visste ingen någonting.

Starten till trots utvecklade den sig till en av de där tillställningarna då det är svårt att avgöra vem som egentligen var bäst, och få kan nog argumentera för att något av lagen förtjänade en seger mer än det andra.

När Mats Solheim misslyckades med att nickrensa bollen ut ur eget straffområde var Jordan Larsson där, precis som han var i stort sett hela matchen, och kunde ge Norrköping ledningen innan paus.

Efter att Muamer Tankovic varnats för filmning i den andra halvleken var det han som räddade poäng för Hammarby.

 

Trots att båda lagen hade perioder av anfallsmässig briljans var det egentligen aldrig något av dem som på riktigt lyckades göra matchen till sin. 

Och det var det som gjorde den till en av årets mest underhållande. 

Båda lagen ville i första hand framåt, slippa försvara framför eget mål i så stor utsträckning som möjligt och de höll alla envist fast vid den matchplanen genom hela den här kvällen.

Och i slutänden var det gamla klyschor som att göra fler mål och färre misstag än motståndarna som skulle avgöra. 

Alltså blev det oavgjort.

Och även om båda lagen hade behövt tre poäng, Hammarby för att befästa sin position i den oerhört tajta toppen och Norrköping för att närma sig den, är det svårt att se att särskilt många behöver vara missnöjda efter i kväll.