Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Therese Strömberg

Det var alltid så här livet efter Messi skulle se ut

Foto: XAVIER BONILLA/NURPHOTO/SHUTTERSTOCK / XAVIER BONILLA/NURPHOTO/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

”Det kommer att vara konstigt i början, men sen kommer vi vänja oss”.

Det var så han sa, att det var så det skulle bli. Men det har inte blivit någonting av någonting sedan Messi lämnade Barcelona.

Tio matcher spelade, femton poäng. Memphis Depay får en boll från Jordi Alba och drar av ett skott till 1-0 mot Alaves i den andra halvleken under lördagskvällen. Strax därefter låter man dock Luis Rioja göra lite vad han vill, och det han vill är att kvittera. Matchen slutar 1-1 och det är elva matcher spelade, sexton poäng. Barcelona ligger på en niondeplats i La Liga-tabellen och när man för ett par veckor sedan vann mot Dynamo Kiev i Champions League var det lite med kniven mot strupen. Ingenting är som det brukar i Katalonien, ingenting är som det ska. 

Men det var väl egentligen alltid ungefär så här livet efter Messi skulle se ut. 

* * *

För honom kan man inte heller säga att livet precis leker för tillfället. Det har förvisso blivit ett par imponerande insatser i Champions League, som när Mohamed Salah, som oftare än sällan numera tillskrivs titeln världens bästa, eller i alla fall mest formstarka spelare, gjorde mål i den senaste gruppspelsomgången gjorde Lionel Messi också det. När Salah pangade in en straff gjorde Messi också det. Som för att påminna om att han faktiskt fortfarande existerar. Men häromdagen blev han utbytt i halvtid när PSG jagade seger mot Lille, innan dess har det varit någon mindre skada som hållit honom borta och i början av säsongen hette det att han behövde tid på sig att anpassa sig. Det förstår man så klart, men han behöver fortfarande tid uppenbarligen, och det där ”sen” som skulle komma känns inte i närheten av att dyka upp än. För någon.

Det är, med de senaste femton åren som facit lätt att vara ganska säker på att saker och ting kommer att lösa sig för Lionel Messi, att veta att det här inte är en fråga om kvalitet utan troligtvis andra saker. Annat tänker man när man tänker på vad som ska hända med Barcelona. 

* * *

Att de är en klubb med skulder upp över öronen och problem större än att deras absolut största ikon har lämnat dem vet vi, men att det inte direkt gjorde saker och ting enklare att han gjorde det är lika sant. De senaste åren har hans närvaro hjälpt till att sminka över stora delar av problemen i vad som länge har varit nedmonteringen av det som för tio år sedan var ett av världens bästa lag genom tiderna. I stort sett ingenting av det finns kvar i dag, och det var alltid ganska självklart att fallet skulle bli hårt när han släppte dem ur sin trygga famn. Att man skulle känna att man inte riktigt visste vad som skulle hända med Barcelona nu.

Kvar är Gerard Pique som helt ärligt inte ens har varit särskilt bra de senaste åren, och Jordi Alba som lever sitt absolut sämsta liv sedan han kom 2012. Alla hans kompisar har dragit, han själv borde vara kvar på någon slags topp av sin karriär sett till ålder och position, men frustrationen talar för sig själv när han drar ett chansavslut från 40 meter eftersom han inte litar på att någon annan i hans lag ska kunna göra det bättre hur mycket längre fram i planen de än är. Det finns ett antal exceptionella talanger i Barcelona, spelare som med rätt utveckling utan tvekan kan bli så bra som världens bästa. Men frågan är om Barcelona kan erbjuda den typen av miljö de närmsta åren. Det är ju ingen som vet vad Barcelona är längre, allra minst de själva.

Avgör för PSG i slutminuten

Di María hjälte efter framspelning av Neymar