Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Det säger sig självt att uppdraget är omöjligt

Se Zlatan på presskonferensen
Zlatan presenterades av Milan den tredje januari. Foto: DANIELE MASCOLO / REUTERS BILDBYRÅN
Ibrahimovic debuterade i måndagens 0-0 match mot Sampdoria Foto: FRANCESCO SCACCIANOCE/IPA/SHUTTERSTOCK / FRANCESCO SCACCIANOCE/IPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOC

Han har kommit till en trupp helt utan självförtroende, med år av både mediokra och totalt usla insatser bakom sig.

Att leverera på planen är en sak.

Men Zlatan har ett mycket viktigare uppdrag i Milan än så. 

Zlatan Ibrahimovic har kommit till ett icke-fungerande Milan, och de som inte redan visste vad det var som väntade honom vet det garanterat nu.

Att Milan befinner sig i en kris som har pågått under större delen av 10-talet har förmodligen inte undgått någon fotbollsintresserad, men vidden av hur katastrofalt skött klubben är har bevisligen inte varit särskilt tydligt för de som inte följer klubben dagligen.

När Zlatan byts in i den 55:e minuten av 0-0-matchen mot Sampdoria gör han comeback i ett Milan som nu betalar för de misstag man gjorde när han var där senast. Man hade ingen plan för vad som skulle hända när en hel generation äldre spelare som under många år burit laget slutade, man sålde både Zlatan och Thiago Silva för att balansera upp ekonomin och därefter har allt bara gått utför. 

I dag är Milan en klubb som är inne på sin nionde tränare på sex år, som har svårt att behålla sina viktigaste spelare och vars, tro det eller ej, talangfulla spelare sällan kommer upp i någon som helst nivå.

Det säger sig självt att det är ett omöjligt uppdrag för Zlatan att vända på allt det här. Men det är kanske inte därför han är där heller. 

***

Alla sentimentala och känslomässiga argument åt sidan här. För när Zlatan kommer tillbaka till Milan handlar det så klart inte enbart om hur mycket han älskar klubben och hur mycket klubben älskar honom. 

Båda parter känner sig förhoppningsvis tämligen säkra på att han ska kunna leverera, att han fortfarande har den nivå som Serie A trots allt håller i sig och att han ska kunna göra skillnad. 

Och den speltid han fick mot Sampdoria visar precis vad han framöver kommer att kunna bidra med på planen, men troligtvis är det som han kan bidra med utanför den ännu viktigare.

Att Milan har långt större problem, med ett osäkert ägarskap och en orutinerad sportslig ledning, än att både truppen och tränaren är ganska mediokra är fakta. Men vi lägger det åt sidan också. 

För hur det än såg ut i årets första match har Milan ett antal spelare som faktiskt har kvalitet i sig, det ska inte behöva vara så pass mycket slarv, dåliga passningar och brutalt felaktiga beslut som det var i den matchen. Det kan se mycket bättre ut. 

Ibrahimovic själv pekade ut en viktig faktor när han fick frågor om truppen efter sin första match, och det är självförtroendet.

Spelare som inte tror på sig själva, som kanske inte heller har någon anledning att göra det med tanke på hur den här hösten har sett ut, levererar inte. Det exemplet har vi sett många gånger. Vi har också sett exempel på trupper där allting ser kolsvart ut, en ny tränare med nya idéer och ett helt annat ledarskap än det man tidigare testat kommer in och helt plötsligt börjar man se en förändring som man nästan började tro var omöjlig (ja, jag kollar på er Arsenal).

Kanske är Zlatan mer än någonting annat den ledaren som Milan behöver.

***

Man har redan bytt tränare två gånger 2019, det ligger inte särskilt nära till hands att göra det igen före sommaren i alla fall. De spelare som tidigare burit Milan och framstått som de tydliga ledarna klarar av olika anledningar inte av det uppdraget längre. 

Milans lagkapten Alessio Romagnoli är mittback i ett dåligt försvar, Giacomo Bonaventura har varit skadad länge och nyligen kommit tillbaka, Suso tycks inte kunna spela fotboll längre och Gianluigi Donnarumma har i flera omgångar ryktats både vilja och vara på väg bort.

Vem ska ta de ledarna på allvar?

Zlatan Ibrahimovic är trots allt Zlatan Ibrahimovic med allt vad det innebär, särskilt i Italien och för all del Milan. Och han har visat en genuin glädje och tacksamhet över att vara tillbaka i klubben. Mot Sampdoria applåderar han lagkamrater som egentligen inte förtjänar det både under och efter matchen, han noterar tydligt och öppet att det finns en brist på självförtroende i truppen. 

Där är känslan att han kommer att kunna bidra allra mest. Genom att vara den ledaren som Milan väldigt länge har saknat, att hjälpa de spelare som tappat det helt att få tillbaka det och ge klubben hopp.

För oavsett hur många mål han gör under våren (för målen kommer med säkerhet komma) väntar återigen ett liv utan Zlatan relativt snart för Milan, och det är det han måste hjälpa till att bygga upp övriga spelare inför.