Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Therese Strömberg

Det borde väl räcka hela vägen för Sverige – eller?

Janne Andersson om Elanga: ”Fantastiskt skicklig”
Foto: MICHAEL CAMPANELLA / BILDBYRÅN
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är viktigt att hålla liv i glädjen och våga se fram emot fotbollsmatcher, så Janne Anderssons landslag gör just det den här veckan.  

En fotbollsmatch som kan bli två, som kan bli ett mästerskap.

Det borde räcka hela vägen. Eller, borde det verkligen det?

Senast Sverige spelade play off till ett mästerskap gjorde man det mot storfavoriten Italien, och efter en heroisk insats i Milano var man som bekant klara för VM i Ryssland. Den här gången kan man argumentera för att upplägget med semifinal och final mot två olika motstånd är något svårare, eller i alla fall lite krångligare, samtidigt som motstånden i sig ser betydligt mer överkomliga ut på förhand.

Men det är svårt att veta om det är bra eller dåligt för Janne Anderssons landslag, som vid mer än ett tillfälle sista tiden har haft svårt att komma upp i nivå när de inte tvingas göra det underifrån. Och att vinna på bortaplan.

■■■

Zlatan Ibrahimovic, Filip Helander och Martin Olsson sitter på varsin cykel och trampar, Janne Andersson står framför dem och drar en historia som tycks kräva yvigt kroppspråk. De brister ut i skratt. Stämningen nere på Friends arenas gräsmatta nu är en helt annan än den som rådde för bara en liten stund sedan när förbundskaptenen satt på en presskonferens i arenans innanmäte och citerade Tage Danielsson. Han talade då om vikten av att fortsätta ha kul trots att världen kan kännas svår att hantera just nu. Om människans skyldighet att hålla glädjen levande och om att inte skämmas över att se fram emot en fotbollsmatch.

Sagt och gjort. Träningen fortgår precis som vilken träning som helst första dagen på en landslagssamling. Några rehabar och stretchar mest, andra sliter i kvadraten. Maths Elfvendal står och matar bollar på sina målvakter och Lasse Jacobsson står och småskrattar med Peter Wettergren i mittcirkeln. Några dagar från nu ställs de inför det första steget i den sista chansen att nå VM i Qatar.

■■■

Senast det begav sig med playoff var Sverige utslaget på förhand men skrev i stället det starkaste av ganska många kapitel i boken om ett pålitligt landslag som kunde klara vad som helst. Nu befinner man sig i ett läge där ingen riktigt vet var den berättelsen är på väg någonstans, och det är inte orimligt att känna sig osäker på hur det här ska gå egentligen.

På förhand ska man slå Tjeckien trots frågetecken i försvaret. Sverige förlorar inte på hemmaplan och gästerna kommer knappast med ordinarie trupp till Solna. Men kollar man tillbaka på kvalspelet ser man ganska snabbt att det gick bra för det svenska landslaget så länge de inte satt i förarsätet. Så fort de gjorde det kom förlusterna. Lyckas man ändå vinna den här gången så väntar Polen. Ett landslag med ny förbundskapten och utan tävlingsmatch i benen som det är svårt att hitta argument för att Sverige slår ur underläge mot. Samtidigt kan de inte heller anses vara favorit, eftersom den matchen spelas på bortaplan. Och det har sällan gått bra för det här landslaget det senaste året.

Janne om kriget i Ukraina

”Vi är en del av världen i övrigt”