Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Då kommer kritiken få ännu fler dimensioner

Foto: INSIDEFOTO / INSIDEFOTO/SIPA USA SIPA USA

För Milan var det livsviktigt att vinna mot Roma. 

Men de tre poängen kostade tre skador. 

Och nu ska Zlatan dessutom i väg och skoja loss på melodifestivalen under vad som kan komma att bli en nyckelvecka för laget.

Inför den här matchen hade man två raka förluster på kontot, efter insatser som gjorde att man fick vinka hejdå till förstaplatsen och hälsa en mängd frågetecken välkomna i stället. Att förlora mot Spezia på det sättet man gjorde var under all kritik, insatsen mot Inter var inte helt värdelös men skvallrade ändå om att man trots allt har en bit kvar till att slåss om en ligatitel.

Det har varit tempofattigt, icke-kreativt och spelet har luktat 2017/18. Och mitt i allt har Zlatan misslyckats med uppdraget att vara den som kliver fram och gör skillnad när laget har fastnat. Lagom till att han ska i väg på sitt kritiserade melodifestival-gig haltar han dessutom ut med en känning i ljumsken.

* * *

Att Milan inte gjorde minst ett under de första tio minuterna av söndagens match på Olimpico är det närmsta ett mirakel som i alla fall jag har upplevt.

Det är skott som tippas över, bollar i nät som underkänns för offside och det är Zlatan som tar felbeslutet att försöka sig på en klack i stället för att passa en fristående Hakan Calhanoglu. Milan tar inga fångar i inledningen av den här matchen, och Roma är långt ifrån ofarliga när de sticker upp. Men inget av lagen lyckas göra mål. Spelmål alltså. 

För strax innan halvtidsvilan händer någonting så ovanligt den här säsongen (heh) som att Milan får en straff, och då gör inte Franck Kessie några misstag. 

Milan går till pausvila i ledning, med en Zlatan som förvisso gjort en bra första halvlek, men som också har stretchat sin ljumske och sett besvärad ut under perioder. Bara några minuter in i andra halvlek kommer Romas kvittering, sedan är det tack och hej för Zlatan innan Ante Rebic kan se till att återigen ge Milan ledningen. Innan han också går sönder.

* * *

Att Milan lyckas vinna den här matchen betyder att de inte låter Inter springa ifrån allt för mycket, att de inte tillåter lagen bakom sig att komma närmre och att de inte nästlar in sig för mycket redan nu i en fajt för överlevnad i jakten på topp fyra-platserna.

Det var viktigt. Men det hade kanske varit ännu viktigare om hela truppen också hade varit samlad den kommande veckan när man nästan är piskat att ta sex poäng inom loppet av fem dagar. Det återstår att se hur allvarliga de tre skadorna som de här tre poängen kostade är, och den som är lagd åt det hållet kan så klart tänka tanken att det är väldigt lägligt att just Zlatan känner av någonting i ljumsken just nu. 

Men alldeles oavsett skadan kan man ha åsikter om det extraknäck han nu ska i väg på, och man kan ifrågasätta båda parter här.

Vilken professionell fotbollsklubb tillåter att deras enskilt viktigaste spelare och största stjärna missar träningar och viktig tid med laget för att åka i väg och tramsa på en scen mitt under säsong? Och vilken professionell fotbollsspelare vill överhuvudtaget göra det? 

Skulle det dessutom vara så nu att han inte kan ansluta till laget på onsdag för matchen mot Udinese kommer kritiken, som redan varit rätt skarp sedan innan, få ännu fler dimensioner.