Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Therese Strömberg

Då är risken att det går åt andra hållet

Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sverige kom ut mot Frankrike och spelade som de brukar. 

Dejan Kulusevski fick 20 minuter och gjorde någonting annat. 

Det här landslaget kommer nog behöva mer av det.

Ett isolerat landslag, tomma läktare, presskåren utspridd över en hel långsida på Friends arena och spelare med helt olika förutsättningar efter det märkligaste fotbollshalvåret någonsin. 

Inte nog med att vissa spelare är mitt i en säsong som panikspelas för fulla muggar, andra har knappt hunnit avsluta sina och andra har nästan inte spelat alls sedan innan corona (har det ens funnits en tid innan corona? Jag har iallafall glömt den så påminn mig gärna hur den var). Dessutom har flera landslag spelare borta sedan de insjuknat i just ovan nämnd sjukdom.

Men here we are. Och Sverige var bra, men skulle behöva inse att de kan bli ännu bättre.

***

Det var ändå nio månader sedan det här landslaget samlades senast, men eftersom Janne Andersson undvek att chocka någon och ställde det lag på planen som han litade på kunde sätta grunderna direkt så såg det ganska synkat ut redan från start.

Matchen inleds inte i något direkt rasande tempo, men presspelet sitter när det behövs och Sverige har ganska bra koll på det mesta. 

Men efter att Marcus Berg får en boll i djupled och kommer ensam med Hugo Lloris som räddar tar det bara några minuter innan Kylian Mbappé väggspelar med sig själv via försvarande svenska spelare i offensivt straffområde. Därefter får han in en boll ur snäv vinkel när Robin Olsen inte riktigt dyker upp på jobbet. 

0-1 till Frankrike. 

***

Andra halvlek fortsätter ungefär som den första. Sverige gör inte på något sätt en dålig match, de har visat att spelet sitter trots omständigheterna, men samtidigt händer väldigt lite. 

Och om det inför matchen ropades på att Dejan Kulusevski borde få starta, så lär röster spricka av samma anledning efter den här tillställningen. 

För låt oss vara ärliga om Nations League en stund. Den enda anledningen till att den spelas verkar vara att om man gör bra ifrån sig så kan det bli enklare i kommande mästerskapskval. Men det är väl ändå ingen som riktigt tar den på allvar? Som inte tycker att den är något av en lekturnering? Och då kan man ju faktiskt kosta på sig att just leka lite. 

Testa att spela Dejan Kulusevski, försök få in lite mer kreativitet i laget. Låt Alexander Isak starta med Robin Quaison igen och se vad som händer den här gången. 

Det här svenska landslaget är bra, det är till och med riktigt bra när det är som bäst, men om man inte vågar chansa och testa sig fram för att bli ännu bättre så är risken att det går åt andra hållet. 

För det faktum att EM spelas först nästa sommar har givit Sverige möjligheten att komma med ett ännu starkare lag än vad de hade gjort den här sommaren. Det går att argumentera för att man kan bli svagare också, med åldrande spelare på ett antal nyckelpositioner, men kvaliteten som finns att tillgå hos de yngre kommer förmodligen vara mer avgörande i slutänden. Om den får ta plats.